under Victor Emanuel är bestämd att innesluta och belägra Peschiera, medan den andra hälften och fransmännen under kejsar Napoleon hota österrikarnes front för att i rätta ögonblicket leverera batalj. — Venedigs beskjutning är beslutad och skall först riktas emot Lido, hvarvid man räknar på de flytande batteriernas verkan. (Enligt Patrie väntar eskadern utanför Venedig på dessa flytande batterier och kän ingenting företaga till följd af det låga vattenståndet, som håller de stora skeppen på afstånd.) I ett telegram från Wien af den 16 dennes till Times heter det, att grefve Schlick efterträder grefve Giulay i dennes befäl. Utur Amadåe Aehards lifliga skildringar från krigsskådeplatsen meddela vi här några ytterligare utdrag, som gifva en åskådlig bild af staden Milanos fysionomi under segerruset efter drabbningarne vid Magenta och Melegnano, af hvilken sistnämnda strid författaren äfven angifver hufvudmomenterna. Hr Achard skrifver: Den 8 Juni. Hvad skall jag ytterligare säga er om Milano och denna ärorika döm, som liknar ett kolossalt marmorbroderi? Staden: har feber. Gryningen var ännu icke inträdd, då det dofva bullret af trummans slag uppfylde gatorna. Det har icke upphört, det tilltar med hvarje timma. Husen gömmas urcder tapeter, som af en lätt vind fläktas hit och dit. Tusentals parasoller bekransa balkongerna. Folkmängden böljar som ett haf på Corso. Luften skakas af vivatrop och handklappningar. Glädjeyrseln fortfar. Hvarje kompani som tågar förbi md geväret på axeln, hvarje sqvadron som defilerar med dragna sablar, är anledning till ny entusiasm. Hvilken glädje och hvilka utrop vid anblicken af officerarne! Männerna äro som de vore galna; men af hvilka ord skall man väl begagna sig för att måla qvinnornas exaltation! Deras ögon äro inflammerade. De skulle kunna taga hela verlden i famn. Klockan är nu nio. Kejsaren och konungen — nej, konungen och kejsaren, såsom det heter-i proklamationen, ha nyss hållit sitt intåg genom Porta Valentina. Jag afstår från att skildra för er hänryckningen hos denna folkmassa i full yrsel. Allt ifrån detta ögonblick äro alla de af Milanos innevånare, som kunna röra sig, på Corson, väntande konungen och kejsaren, hvilka efter ett kort uppehåll i Villa Bonaparte skola begifva sig till dömen för att tacka härarnes Gud; ett improviseradt nationalgarde upprätthåller ordningen. Man ser små grenadierer och små zuaver, allesammans mycket små, som med späda röster ropa sina vivat. -Det är unga milanesare, klädda i hjeltekostym af sina exalterade mödrar, En oväntad nyhet skingrar ändtligen de 1yfikna. Hvarken kejsaren eller konungen skola begifva sig till dömen. Te Deum blir uppskjutet. Mängden bö!jar bort till promenaden. Det stir skrifvet att man ingenting skall göra denna dag. Den 9 Juni. Denna morgon förmärkes nästan ingenting alls af gårdagens entusiasm. Folket har återvändt till sina affärer, butikerna äro ånyo öppnade, de små zuaverna afklädda sin skrud, tapeterna borttagna och kirurgerna kunna i fred passera fram sin väg, utan att behöfva frukta någon ovation. Fyrverkeriet är afbrändt. Feber har aldrig varit ett normalt tillstånd för någon, vare sig stad eller menniska. Om den franska armen, hvilken triumferade vid Magenta, mottagits med en bullrande glädje, så måste man emellertid, för att-vara uppriktig, erkänna att de lifligaste glädjebetygelserna gällt piemontesiska armån. rån entusiasmens ståndpunkt betraktadt, men endast från entusiasmens, uppvägde en bersaglieri tre zuaver. Qvinnornas eldiga hänförelse har varit nära att kasta ur sadeln många af Novaras lätta ryttare. Nåväl! Hvad är väl naturligare? Språket är detsamma; samma öden vänta Turin och Milano — en lifsfråga som ännu är oafgjord, och der hvarest framtiden är osäker, der är det nödigt att hjertan och armar omsluta hvarandra. Jag får dock bekänna, att turcos framgångar varit sådane att de icke kunnat öfverträffas. De svartaste hafva blifvit mest firade. Man såg dem kuska omkring öfverallt i kabrioletter, som de icke betalte, rökande långa cigarrer, som de icke köpt. Den allmänna hänförelsen bestred omkostnaderna. En tureo hade oupphörligen 5 eller 6 vänner omkring sig; han bytte ofta om sådana, men alltid till samma antal. Vännen på morgonen var för frukostens skull, vännen på aftonen för kaffets. Denna morgon Hva tarcos afrest; deras vänner stanna qvar. Te Deum kommer verkligen att ega rum. Mängden blir allt mer och mer sammanpackad, bifallsropen tilltaga i styrka, feberanfallet har återkommit. Omkring kl. 10 ryckte gardesvoltigörernas division och jägarbataljonen in på Corso med general Camou i spetsen. Skriket bryter löst, kransar och buketter regna på soldaterna som bilda haj. Jag hade sett dessa vackra regementen vid deras afresa från Paris; de äro något förminskade till antalet. Gevären äro åtstyrda ed blomsiterpanascher. En timma derefter slogo trummppna till uppbrott, och tåget började visa Sig. i gick till höger, bredvid honom konung Victor Emanuel. Generalstaben, öfverhöljd med glänsande broderier, följde dem. Alla näsdukar svängas i luften. Domensringdufvor flyga uppskrämda omkring under blixtsnabba vingslag. fn oräknelig folkmängd intränger under katedralens djupa hvalf. Klockorna dåna med all makt. Jag lemnade Te Deum för att skynda till Melegnano. Det är der som kanonen dundrat hela gårdagsaftonen. Det är icke, såsom man trott, segraren vid Magenta som äran tillkommer af denna strid; det är marskalk Baraguay dHilliers. Vägen, som går från Milano genom la porta Romana, löper mellan två djupa kanaler. Slätten liger der nedanför, genomskuren af häckar och åar, mellan hvilka en armö icke kan utveckla sig. Landet är flackt, men blicken kan icke öfverskåda långa rymder, emedan en ridå af träd i hvarje ögonblick skymmer horisonten. Chanssen, efter att hafva öfvergått San Giuliano, leder in i Melegnanos köping, som den skär i tvenne delar En kyrkogård, omgifyen af murar, är till venster på fältet, vid sidan af kanalen. ce Ett träd, splittradt af en kula, utvisar att striden der tagit sin början, ett bösshåll från byn. Kyrkogården hade blifvit förvandlad till en fästning. Längs de två murar, som vetta mot slätten och vägen, hade österrikarne, placerat alla bänkarne från en närbelägen kyrka och värdshus. Det profana och heliga äro ikrig liktydiga. Uppklättrade på bänkarne likt en hop nyfikna, som bevista en högidsfest, eller barn, som stjäla aprikoser, afsköto de sina mördande skott. Våra tiraljörer föllo utan att se någon fiende. Positionen måste borttagas med stormsteg. Första auavregementet utsågs för anfallet. Första zuavregementet marscherade framåt med bajonetten i hand, och byn blef tagen. Högst få man undkommo från kyrkogården. Jag har nyss öfverströfvat den; en bresch synes i ett i genom hyilken ett mindre antal flyktingar und Bönder voro sysselsatta med att gräfva två ofant liga grafvar. De döda voro, hvarje nation för sig. uppstaplade i en af kyrkogårdens vinklar; först öster mana MdaAraftör YRAaIRKKK NK IR Ört elle träffa da INN.