var uppsvälld af regnet, hade försvårat dessa arbeten, som med mycken utmärkelse utfördes af pontoniererna under general Leboeuf. Sedan broarne voro färdiga verkställde armån öfvergången, som skulle vara slutad den 14. Sardinska armen hade passerat floden vid Vaprio. Oaktadt det regniga vädret var armeåns helsotillstånd godt: i Wienerzeitung meddelar officielt från Verona för den 13 dennes, att armån var på mar-ch att intaga en ställning, som anvisats af kejsaren, hvilken derefter skulle öfvertaga det omedelbara befälet. Under samma dag har äfven den österrikiska officiella tidningen om träffningen vid Melegnano erhållit närmare underrättelser. Den 8 stod brigaden Roden, hörande till 8:de armåkårens arriergardesdivision, i Melegnano. Kl. half 6 eftermiddagenanryckte tre fiendtliga kolonner, kommande från Milano, emot denna plats. Den på hufvudvägen kommande anfallskolonnen utgjordes af tre bataljoner och en kavalleriafdelning samt hade sex kanoner. Af de begge andra kolonnerna var den på högra flygeln af lika styrka, med 10 kanoner och raketbatteri; den på venstra flygeln var något svagare, med två kanoner. Klockan tre qvart till 6 öppnades anfallet med en häftig kanoneld, som besvarades af brigaden Rodens batteri. Efter en half timma gjorde fransmännen ett starkt infanterianfall emot brigadens högra flygel och hotade derigenom återtågslinien till Lodi med ef sådan öfvermakt, att de i Melegnano befintliga österrikarne måste beordras tillbaka. Emellertid hade brigaden Boer beordrats till understöd; den fattade posto vid Ca. Bernardi, försvarade denna punkt tills de sårade voro undanförda och upptog de från Melegnano retirerande afdelningarne, under det fienden, som gått öfver på venstra stranden af Lambro, från La Cappucini beströk hufvudvägen utefter dess längd. Ett häftigt regn afbröt striden, och divisionen Berger fortsatte såsom arriergarde sin marsch till Lodi. Truppernas hållning prisas. Förlusten i döda och sårade uppgifves till 250 man; ibland de döda eneralmajor Boer, som dog på vägen till odi, Genom en korrespondens från Turin till Kölnische Zeitung af den 15 dennes erfar man följande: Österrikiska högra fiygeln har, sedan den hastigt öfvergifvit försvarslinierna vid floderna Adda, Serio, Oglio och Mella, gjort halt först vid Montechiaro, som ligger vid Chiesefloden strax sydvest från Gardasjön, för att på denna lats vid den sista floden, innan man kommer till Mincio, afvakta de allierade. Österrikarnes center tyckes vilja uppställa sig på venstra Postranden. Venstra flygeln sammandrages vid nedre Po. Största delen af besättningen i Ancona hade den 14 inträffat i Pesaro för att der förena sig med de trupper, som komma från Bologna. Trupperna från modenesiska landet hafva från Brescello, Carpi och Novellora marscherat till Guastalla för att vid Borgoforte gå öfver Po NS vägen till Mantua. De, som komma från Modena, utgöra 4000 man, och den styrka, som utrymt Bologna, uppgår till 5000 man jemte 200 husarer och 12 kanoner. Milit. Zeitung säger, att armåen verkställt sitt återtåg och koncentrerat sig bakom Mineiolinien utan att blifva på allvarsammare sätt oroad af de allierade. Den hade gått öfver Adda på tre punkter och med arriergardetunder y. Benedek vid Melegnano bestått en fäktning, som: kostat österrikarne 2—300 döda och sårade, men hade till följd att återtåget kunde ske utan att det vidare besvärades. Vid Mincio stå nu 1:a och 2:a armeerna under kejsarens eget befäl och förenade med reserverna. De fem armåkårer, som varit framme i striderna, hafva lemnat många af de sina på Lombardjets slätter; men 8:de, 9:de och 11:te kårerna äro alldeles oförsvagade och alla nu samlade i den nya positionen. Under den 12 dennes skrifves från Mantua, att grefve Giulays högqvarter då ditväntades. Staden var full af parmesansk militär, som ditkommit med hertiginnan, samt af flyktingar från Milano. Den 11:te förklarades Mantua isträngaste belägringstillstånd och krigslagarne gjordes gällande. Vallarne bestyckades, fästningen provianterades och alla åtgärder för försvaret vidtogosBefolkningen i städerna framför Mantua, måhäna? med undantag af Lodi, är emot österrikarne mycket fientlig. Transporter af sårade ankommo oupphörligen under de senare dagarna; man trodde att de skulle föras vidare. Om österrikarnes förluster af folk i Lombardiet meddelas från Wien till Vossische Zeitung några särskilta upplysningar. Af7:de jägareregementet återstå 10 man. Afinfanteriregementet ?Grossherzog von Hessen?, som var åtta gånger efter hvarandra i elden och kämpade hjeltemodigt, återstå icke mer än 218 man och 5 officerare. Om en del afrementet Erzherzog Sigismund? (med italienskt värfningsdistrikt); visste man icke hvart den tagit vägen. Regementet hade till största deJen öfvergått till de allierade. Detsamma hade varit fållet med ungerska regementet ?Dom Miguel?. Deremot hade Hallers husarer, som till största delen äro polackar, slagits troget och försvårat för soldaterna af regementet Erkehertig Sigismund öfvergången till fienden. De slaviska och tyska trupperna äro armåns tillförlitliga kärna. Från Paris heter det, att från flera håll förljudes att deflesta pariserkorrespondenter, som hittills uppehållit sig vid armens arriergarde, skola återkallas eller hemsändas. :Fälttåget har inträdt i ett skede, som blir mödofullarc och långvarigare än det första, och man torde derföre mera än hittills lägga vigt på de berättelser, som meddelas allmänheten. Redan nu hade man försport en stor brist på nyhefer från krigsteatern, ehuru man icke kan antaga att rörelserna blifvit inställda. Man tajar tvärtom om armdeernas köncentrering på begge sidor och förespår ett rytt stort slag mellan Oglio och Mincio. Pays meddelar en artikel af en professor vid stabsofficersläroverket, hvari anfallet på