nit sig helt och hållet i lägervall, innebär el emot hans aktade företrädare riktad insinua tion, af vida värre art än den ins. tillvitar Af tonbladet för dess yttrande om hr Boström: inflytelse vid lärarebefattningars tillsättande Hvad hr Boströms statsteori vidkommer och den skarpa strid, hvari den befinner sig emo den urgamla svenska folkfriheten, så är de icke Aftonbladet som velat inbilla sin publik att en sådan strid eger rum, utan det är sam ma teoris egna tydligt och oförtydbart uttalade satser, som gifva sådant vid handen, och vy hysa för stor aktning för professor Boströms egna anhängares fattningsgåfva och konseqvens, att kunna tro, att de genom dessa satser kunna komma till något annat slutresultat än ett sådant, som är frihetsfiendtligt. Vi ha gått den värde insändarens önskningar till mötes, då vi här ofvan infört hans artikel. Att erkänna obegångna misstag, är deremot någonting som ins. icke bar att af oss vänta. Den spotskt förnäma ton, han funnit för godt att i sin uppsats begagna, har icke sårat oss, men förefaller oss föga öfverensstämmande med vetenskapsmannens värdighet, ämnets vigt och derjemte innebärande en missaktning för den nation, inför hvars skrank vi stå, och hvars domslut ha en sådan omfattning, att de drabba — sjelfva professor Boström. Handlingarne i frågan ligga redan ganska klara inför denna domstols ögon. Vi tro, att den allmänna känsla, som svenska allmänheten erfarit, då den fått se hvilka politiska satser, som nuförtiden inpräglas i den svenska universitetsungdomen, varit häpnad och förvåning. På våra riksdagar har man ifrat för att svensk statsrätt skulle grundligare än förut varit fallet föredragas och inhemtas vid universitetet. Det bör då vara afintresse för blifvande representanter att erfara, huru representationens kall och befogenhet uppfattas af en upsaliensisk statsrättslärare, och hvilka både befängda och grundlagsvidriga saker i det lugna, stilla, af ?det bullrande verldslifvet? ostörda Upsala kunna utprånglas under det skenfagra namnet af praktisk filosofi.