RN lyckades spåra upp någonting att stilla den med på de jemnkrattade gångarne, tog jag mig friheten att rycka en stor hyetebulle ur handen på en däst och öfvergödd pojke i sammetskolt. Barnet stod nästan förlamadt af skräck; men innan det hann vända sig om och skrika, var jag öfver en häck och inne på en annan gräsgång; som befanns alldeles folktom, och der jag kunde förtära mitt rof i all trygghet. Långsåt denna gång fortsatte jag sedan min väg, tills jag på en trädgårdsgoffa vid sidan fick se en ståtlig gammal herre med gläsögon, läsande i en bok. Det var en medelålders man, med utmärkt mild och välvillig uppsyn; det fanns hos honom någonting så lugnt, belåtet och trefligt; han såg så fryntlig och Vördnadsvärd ut på samma gång, att jag omöjligen kunde förmå mig att gå honom förbi, utan lade mig ned på vägen framför honom, med hängande tunga och hviftande svans. Om ödet ändå hade unnat mig en sådan husbonde, tänkte jag, så skulle jag kunnat bära korgar, appörterat käppen ur vatten, stått på bakfötterna, eller med andra hundkonster betygat min glädje och min tacksamhet! Slutligen lyckades jag att ådraga mig den glade gentlemannens uppmärksamhet; han såg så förnöjdt och uppmuntrande på mig, och när han slutligen reste sig upp och sakta vandrade ut ur parken, följde jag honom förtröstansfullt och utan all tvekan. Vi gingo icke länge innan vi inträdde på en fymlig och tyst square), och kommo till ett hörnhus der, som tycktes vara min nye bekantes hem. När han ringde på klockan, öppnades också dörren af en bugande betjent i livrå, Georgl! sade den gamle herrn småleende, tag hunden här, och se till att han blir ordentligt vårdad.x 7) Torg, bildadt af en med jernstaket omhägnad park, omgifven på alla fyra sidorna med en gata mellan staketet och husraderna. I London finnas