Litterära fynd. För vår tids språkforskare är knappast någon ny upptäckt att göra inom de så kallade klassiska språken. De redan kända författare man eger i behåll från det fordna Italien och Grekland, hafva blifvit under loppet af flere århundraden så grundligt och omständligt granskade, korrigerade och kommenterade, att från dem ingenting vidare är att inhemta än hvad man redan vet. Men i de egentliga Österländerna återstår ännu för forskaren ett oberäkneligt och, som det tycks, i ständig tillväxt befintligt förråd af skriftliga urkunder, hvilkas vigt för häfderna, vetenskaperna och möjligen konsten man väl kan i någon liten mån ana, men långtifrån uppskatta riktigt ännu. För att ej tala om de bandrika verk, som man vet befinnas i Hindostan, Tibet, Kina och Japan, och hvaraf största delen ännu äro mer eller mindre oåtkomliga för främlingen, ser man redan tid efter annan öfversättningar af Egyptens och det ännu äldre Assyriens dels nyupptäckta, dels nu först läsliga urkunder — minnen från en forntid, då Grekland och Italien, så väl som det öfriga Europa, ännu blott beboddes af vildar, för så vidt som dessa träkter då ens voro bebodda. Men äfven från de äldsta kristna tiderna förvaras mycket för den europeiska lärdomen obekant i de gamla österländska klosterbibliotekerna. Helt nyligen hörde man omtalas en fullständig bibel, som af en tysk resande blifvit upptäckt i ett maronitiskt kloster på Libanon, och som han lyckats få inköpa till afsändning för konungens af Sachsen bibliotek. Det är emellertid ej lätt att förutse huruvida den kommer att qvarstanna der lika onyttig som i maroniterklostret, eller om man besluter sig att offentliggöra den i original och öfversättning. Få det katolska hofvets bigtfäder, Vulgatas förkunnare, en röst i den frågan, så inträffar utan tvifvel det förra. I afvaktan härpå erbjuder sig från England ett dylikt fynd, väl endast innehållande evangelisterna, men som nu blifvit framlagdt för allmänheten 1 facsimile och öfversättning af en engelsk lärd, doktor Cureton ). Originalet dertill upptäcktes 1842 i det syriska Marieklostret vid Natronsjöarne i Egypten och är författadt på åtskilliga syriska dialekter. Det märkvärdigaste deribland är Matihei Evan) Remains of e very Ancient Recension of the Four Gospels in Syfiac, hitherto unknown in Europe. Discovered, edited, and translated by William Cureton, D.D., F.R.S., Rector of St. Margarets and Canon of Westminster. London, John Murray.