Sådan som denna tidskrift fortfarande redigeras, uppfyller den också de fordringar man i första rummet har att ställa på densamma: ett godt val af de vigtigaste och allmännyttigaste ämnen, en enkel stil, vittnande om den praktiskt tänkande yrkesmannens öga och hand, utmärkta plancher, som kunna täfla med hvilken annan förmaksprydnad som helst 0. s. v. Med ökad afsättning skola redaktionens krafter naturligtvis öfven kunna ökas, och således den rikare -omvexling i ämnen, hvartill sjelfva föremålet för tidskriften ger anledning, blifva möjlig. Det billiga priset gör den emellertid redan tillgänglig äfven för arrendatorn och den mindre Jordbrukaren, som utan tvifvel skall finna, att denna lyx — såsom de vackra plancherna skola af en och annan möjligen anses — i längden medför äfven sin nytta. Den osparda möda redaktionen egnat tidskriften under de första åren af dess tillvaro berättigar .den till erkännande å allmänhetens sida. Och ett dylikt erkännande skall redaktionen äfven helst emottaga i ett fortsatt understöd af det gagnande företaget, hvartill vi äfven för vår ringa del anse oss böra uppmana hvarje trädgårdsodlingens vän. — Samlade, till större delen förut otryckta predikningar af E. Tollstadius. Stockholm (Huldberg.) Den församlingslärare, hvars nu mer än. hundraåriga predikningar här lemnas i ällmänhetens händer, hade utgått från den af Spener och Frauke bildade skola, densamma, hvars lärjungar vår kyrkas prelater i början af förra årbundradet så ihärdigt förföljde och emot hvilken 1726 års konventikelplakat äfvensom de föregående egentligen var riktadt. Tollstadii ifrande emot den då inom Sverges TK rådande ljumhet och liknöjdhet ade till följd en öfverenskommelse emellan rikets samtliga biskopar, att han icke inom något stift skulle erhålla någon presterlig befordran; hvilket likväl icke hindrade hans utnämnande först till regementspastor på Skeppsbolmen och. sedan till kyrkoherde i Jakobs församling. Huru han af sin tids mest uppysta män bedömdes och uppskattades, derom vittna följande ord af Tessin (Tessin och Tessiniana, s. 352): Guds kärlek lyste ur hans glada ögon, talte sällan om Gud utan att fälla jårar, vänlig mot alla, gifmild mot de fattiga, ans och deras bröd var gemensamt, nitisk om Herrans lära, vältalig, skarp, uppbygglig . sin predikstol, oförliknelig i sitt lefverne.. ch då emot slutet af hans lefnad rösten så uftog, att ban med möda kunde höras i kyrkan, var tilloppet af åhörare icke destomindre ika stort, ty, tillägger Tessin, ur hans anigte lyste andakt och sjelfva hans åthäfvor verkade uppbyggelse. Sådan var den man, vilken Wieselgren anser såsom grundläggare ör den predikstol, som de verksammaste folkärare i Sverge sedan följt. Hans predikninsar, hvilka alla improviserades, och blott melelst anteckningar af uppmärksamma åhörare fvergått till efterverlden, utmärka sig genom nkelhet, kraft och värmasamt någonting gendomligt och hjertligt bevekande.