ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN?). ROMAN Ar EHILIE CARLER. Nånåp, tillade Sven, medan hjertat slog så hårdt att han tyckte det knäppa i kapp med nya klockan, nånå, Sven Dillhufvud kan sjelf bli kontrollör han också innan sin död, och då ska gubbarne, om de Iefva, få stå fadder igen — för det blir så jemnårigt att en tar dem till det bruket hos flere herrskapsfolk I Men hvad som icke kunde läkas var Svens harm att hans gratulation, den han hade så väl både i hufvudet som på spamma skulle liksom uppsväljas af Mossen sjelf, som hade så brådt att få pilten döpt, att han afbröt Sven i sjelfva knoppningen af hans vältalighetsblomma. Och måste han icke derjemte utstå att moster Vivika och Pelle, för hvilka han läst upp sitt grannlåtstal, försmädligt drogo på munnen åt honom. . Då andra akten var ändad och herr Moss Åke Hjelm fått tillåtelse att i sin egen kammare slå sig i rolighet — affärerna brådskade ännu icke för honom — delade sig bröllopsbefolkningen i två flockar. : Den lilla blef qvar. : Den stora, företrädd af Moss sjelf, inrymde sig i en stor utrymd sjöbod, ståtligt för fest och dans på aftonen beklädd med lampor, flaggor och transparanger jemte bord fyllda med tobak, kritpipor, muggar och stora kannkrukor, ur hvilka allehanda -dricksvaror skulle flöda, sedan bordet gifvit sin tribut åt alla de hungriga gäster, som redan slukade det med ögonen. Ra A B niis 1—47, 49—58, 61—81.83—109, 102, 105 och 107—121, 123, 126, 127, 129—138,