Ja, gosse, mina ögon hafva: icke på många år haft tårar, men nu kommer jag att gråta med dig... Här skall du dock ieke längre gå i onyttiga tankar med dig sjelf! Den menniskan, som nu kommit dit upp, är en mäktig man, men mig har han älskat. Låt ossicke vara missmodiga, min son! Vi kunna utan skam tigga oss tillträde till henne. Ack, den gamle presten älskade så högt sin herrliga sköldmöb Ja, kom fader, kom! Kanske skall han vekna för de gamla banden — kom, koml Och de gingo fram mot stranden. Jag hade en glädje att tala med dig omp, yttrade gubben halft för sig sjelf, halft till soner; men vi spara den till bättre tid — nu är det ej glädjens. s Gudmar hade ingenting hört. Vid framkomsten var det först Hjelm som tog emot dem, sedan Thoörborg, hvilken nu åtagit sig att förestå huset såsom Emilias första hjelpreda. Atkp; sade. Hjelm, stanna här sängkanimaren, Mina arma vävnper! Här är ni va mest...... Nå, det är nu ickv mycket me. Moss mod. För närvarande talar han ensäm med läkaren. Men sedan måste jag tala med honom ! sade -kapellpredikanten; Jag måste det.x Icke ännul uppmanade Hjelm: Vänta blott tills han sett Majken, då hon, vaknar, Låt honom göra bekantskap med den djupare smärtan; innan! något försök göres ätt komma åt hans;hjerta — det är mitt råd: Hjelm har rätt! inföll Gudmar. Ven det fins väl ej någon smärta nog djup för de hjertat; innan det är sent. I Majkens yttre rum satt den gamle manr nen, askgrå af grämelse, ; . Nej, herr doktor, säg ingenting som jag ej vill höra! Jag står det icke.