— Till justitieombudsmannens embetsåtgär har nyligen ett ärende blifvit anmäldt, hvi ket af flera skäl torde ådraga sig en allmär narc uppmärksamhet, Förhållandet är fö jande: versitet 4 tistik. Å den fullm för br Malwström utfärda Ht itstades ha af kanslerssekreteraren, riksarkivarien J. u Nordström för charta sigillata, inberäknad a! gift till Wadstena krigsmanshus 150 rår, kansli gebuhr 187 rdr 50 öre och lasarettsafgift, fri villig, I rdr 50 öre, hvilka trenne poster ut fördes till 239 rdr rmt. . För fullmakten, son af hr M. genom ombud löstes, erlades doci 339 rdr, enär hr M. om detta belopp, hvar till utgiftsposterna skulle uppgå vid riktig sum mering, blifvit underrättad. Emellertid ansåg hr M. att kanslerssekrete raren icke var berättigad debitera och uppbär någon kansligebikir , hvarom. på enskilt väj framställning hos kanslisekreteraren gjordes fastän utan påräknad verkan. Under den 27 April innevarande år gjord: adjunkten Malmström härom anmälan hos ju stitieombudsmannen, och anförde dervid, at om kanslerssekreteraren någöbsin haft laglig rält att uppbära kansligeböbr, så borde en dy lik rättighet hafva bortfallit, då nämnde afgif i allmänbet för mer än 20 år sedan afskaffa des; men en undersökning derom syntes fö detta fall vara desto mera obeböflig, allden stund 1855 års expeditionstaxa var fullkom ligt klar och tydlig, då den bestämde expe ditionslösen för fullmakt för andra klassen: embetsverk till 3 rdr, rmt, och bland samme klass uttryckligen uppräknas akademikanslers enbeten. Då framställning om rättelse i kans lerssekreterarens åtgärd icke medfört önskad verkan, och då debiteringen drabbar alla som efter br M. undfått eller undfå af kanslersembetet utfärdad fullmakt, så ansåg han sig böra öfverlemna ärendet till justitieombudsmannens uppmärksamhet och embetsåtgärd. Sedan hr Malmströms memorial remitterats till kanslerssekreteraren, afgaf herr Nord: ström den 16 sistl. Maj sin förklaring. Deri anföres: att påståendet det kansligeböhr i allmänhet för mer än 20 år sedan blifvit afskaffadt, icke är riktigt, Det:rätta är, att ifrågavarande afgift hittills icke genom nån allmän förordning blifvit uttryckligen afskaffad.; Den -undergick endast för något mer än ,20 år tillbaka en partiel reglering, som icke sträckte sig längre än till K. M:ts kansli. Både i statsexpeditionerna och i andra embetsverk utgjorde vanligen kansligebihren en sportel, hvilken hvarje år såsom löneförbättring fördelades på tjenstemännen i det kansli, hvarifrån fullmakterna utfärdades. På K. M:ts proposition beslöto ständerna vid 1833—34 årens riksdag att denna afgift derefter .skulle vid K. M:ts kansli uppbäras under form af stämpelpapper, och således tillfalla kronan, hvaremot, såsom ersättning för den derigenom uppkomna minskning 1 inkomst för tjenstemännen i statsexpeditionerna, ett årligt bestämdt anslag till löneförhöjning åt dem af rikets ständer beviljades. Regleringen omfattade således allena K. M:ts kansli; grunden: och anledningen dertill var icke att afskaffa, utan endast att åt tjenstemännen i statsexpeditionerna bereda, i stället för en fluktuerande, en bestämd lönetillökning; och uppbäres der ännu i dag ifrågavarande afgift under form af stämpelpapper, oberoende af expeditionslösen. -Men då denna-reglering med dess grund och anledning då icke sträckte sig, till de andra embetsverken och någon sednare reglering af kansligebihren ickeheller egt rum, blef följden den, att nämde afgift fortfor att likasom tillförene vidare uppbäras, tilldess att tjenstemännen vid dessa verk äfven kommo i åtnjutande af löneförbättringar, ett förhållånde som, efter hvad inhemtas kunnat. för en del ej inträffade förr än vid sednast riksdag. — Vi göra här ett litet uppehåll i kanslersekreterarens förklaring, hvilken vi, med uteslutande af-en eller annan mindre behöflig mellanmening, ordagrannt återgifvit, och vilja här fästa uppmärksamheten på det ganska egna förhållandet, att om, såsom i förklaringen meddelas, kansligebiihren på grund af ständernas beslut vid 1834 års riksdag afekaffades såsom en sportelinkomst endast 1 Kongl. Maj:ts kansli, så är det oförklarligt hvarföre öfriga embetsverk upphört att tillgodoberäkna sig denna sportelinkomst just efter sista riksdag, vid hvilken väl lönförbättringar i allmänhet beviljades, dock utan att i anledning deraf någon föreskrift lemnades om kansligebihrens uppbörande såsom sportelinkomst. Antingen var densamma redan de fakto upphäfd genom 1855 års expeditionstaxa, men debiterades fortfarande i uppenbar strid mot densamma, eller fortgår rättigheten att debitera den såsom icke uttryckligen afskaffad för nåfn annat :verk än Kongl. Maj:ts kansli. Men uru då förklara att öfriga embetsverk. frivilligt afsagt sig nämde förmån? Det är just i denna vigtiga punkt som en lucka förefinnes i kanslerssekreterarens för öfrigt vidlyftiga exposå af frågan. Det är dock klart att om nämde pöinkt fullständigt blifvit utredd, så hade derigenom ovedersägligen blifvit ådagalagdt att rättigheten till uppbärande af kansligebihr för utfärdade fullmakter i. alla embetsverk blifvit afskaffad från den dag 1855 års expeditionstaxa blef gällande. Men följden deraf hade också blifvit, att de skäl, kanslerssekreteraren nu ånför såsom stöd för sitt eget af adjunkten Malmström öfverklagade förfande, icke hade i förklaringen. kunnat inta. 5 sjelfva hufvudfrågan anför kanslerssekreteraren dernäst, att hans företrädare hade meddelat jatt kansligeyöbr äfven vid kanslersembetet.var. stadgad, och på -grundderaf hade också hr Nordström fortfarande debiterat och