prruereda rört någon annan än honom sjelf. an tycktes icke ens veta af det tag, som främlingsfiskaren fattat i hans axel. Tollen, sade Gudmar sakta, ännu får ingen själ ana hvem denne; mannen är, som blifvit funnen här inne, förrän patron Hjelm hemkommer och gifvit sitt eget utlåtande. Du är för vettig att icke tiga! Din belöning min;kas icke för det.n Lostnanten må inte omaka sej — jag har tegat så länge, att jag allt kan tiga ännu. Och märker någon vi håller på med, så ir det en arbetare, som smugit sig in, i misstänkt afsigt, Det är då regalt innanföre rättvisan. Se så, herr Holt,, sade Gudmar, låt ocs nu gål, Holt rörde sig icke från platsen, Låt oss gå upprepade Gudmar. Jag vill icke gerna bruka våld, icke gerna inkalla flera personer; men jag har sjelf ingen tid att förlora .... Kom, kom! Holt började mekaniskt flytta sig, men hans ögon stodo allt mer och mer vildt på Emilia; som ej vågade upplyfta sina, Men med vek röst sade hon: Gå, herr Holt, gå för guds skull, innan det blir för sent! Han tycktes vilja gifva henne en helsning. men det blef endast eh stel rörelse — och så vände han utan motsträfvighet utåt salen. Skynda dig in i boden, Tolle, helsa Janne från mig och bed att du får nyckeln till nedra sjöboden ... Gå icke in i bodkamm till nya bokhållaren ... Intet alarm... Janne att jag vill ha nyckeln för enskilt ärendeln Då främlingsfiskaren var ute, betraktade Gudmar närmare denna olyckliga ruin af der fordne Holt och sade med djup röst: Har ni nu fullbordat hela ert arbete? An