österrikiska makten spetsen i dess eget land. Denna röfvareanförare här då spelat ut sin roll och vi skola förskonas från alla vidare berättelser om hahs äfventyrliga bedrifter. Vi beklaga kung Victor Emanuel, som i denne dråpliga partigängare förlorat. ett af sina bästa svärd; vi beklaga också cheferna för den stora, vidtförkunnande nationella resningen i Valtlin -och hela. det norra Lombardiet, hvilken naturligtvis nu med detsamma är. förbi totalt redan i andra scenen: af första akten. Och derefter, som sagdt, följande afton: Vi, vi hafva att — göra ett litet, ett litet beriktigande med afseende på Garibaldis rörelser vid Coråosjön. : Det var verfrihet,, då man från Bern nämde om att han,: generalen, fade måst draga sig tillbaka till kanton Tessin; det var endast en — löjtnant, som hade måst öfverlemna sig åt den schweiziska gränsbevakningen; icke en sardinsk löjtnant, en — österrikisk, om man så vill? en österrikisk löjtnant med en tre, fyra en mer — icke flera — hvilka råkat gå vilsa och icke kunde hitta tillbaka till general Urbans tappra kår, hvilken bar intagit en fruktansvärd ställning vid Monzan, m. ms m. m. Vi hafva ännu icke fått någon vidare upplysning om denna arme österrikiska löjtnant, om det icke händelsevis varit en öfvers!elöjtnant, eller ock om ej de 3 å 4 gensdarmerna: haft. ett -par nollor efter sig i originalrapporten från mannen på altanen; Kan också vara detsamma. Det är nästan lustigare, som det är. För öfrigt, hade vi icke haft.dessa allahanda små garibaldiska äfventyr, skulle det italienska kriget alltsedan Montebello-affären varit skäligen trivialt ända intill. de :sista händelserna.Medan man först en lång vecka stod vid Sesia, Tanaro och Po i paraply och vattenstöflor och kände det regna, som parisaren brukar, medan man derefter stod en arinan vecka: utanför sina tält och torkade sig i-det -herrliga: solsken, hvarom krigsbulletinerna till Moniteur visste att tala med entusiasm, har det garibaldiska ströftåget bildat en liten episod, för hvilken man måste vara tacksam. I ett krig är det dock mer än annars af vigt, att: något sker; när ingen annan ville sörja derför, har Garibaldi gjort det. Lefve Garibaldi! : Ty man kan dock icke lefva fjorton dagar blott på uppkoket af en och samma bragd, äfven om denna är så pass lysande, som det nya :Montebelloslaget. Dessa eviga beskrifningar öfver ett och detsamma började tråka ut en menniska; vi visste redan mer än tillräckligt, att general Forey hade visat sig vuxen sin mission, att det sardinska kavalleriet hade gjort stora ting, att öfverste Sonnaz, som nu är general, ådagalagt en bravur, hvilken på denna miniesvärda dag endast uppnåddes af denna andra sardinska officer, öfverstelöjtnant Pilo Boyl de Puttifigure, hvilken för omaket också blifvit öfverste. Allt detta kunde vi utantill, liksom att kejsarinnan Eugenia gifvit en ny törnros namnet Montebello. Än sedan? Sedan fick man gudskelof Garibaldi att tala om. Hade icke vår ko fått den ena kalf, som hon födde i natt, hade hon kalfvat einkump (förgäfves), säger ett gammalt gottländskt ordspråk. I sjelfva verket har den tappra alpjägarechefen också till den grad absorberat den allmänna uppmärksamheten, att mycket; som tilldragit sig utanför krigsskådeplatsen, härunder gått temligen opåaktadt förbi. Det är endast. en -passant man skrifvit sig tillminnes att konungen af Neapel omsider definitift har samlats till sina fäder, liksom äfven exguvernören Yehe, att konungen af Preussen har kommit hem från sin resa i de sydliga länderna, att grefve Rechberg Rothenlöven, den sista metternickaren,, efterträdt grefve Buol som -. österrikisk utrikes-minister, att Frankrike-Sardinien fått en faktisk allierad i beyen af Tunis, att Kossuth ,afrest till Genua (hvilket han dock knappast ännu gjort), för att — revolutionera Ungern, (hvilket vore å en besynnerlig omvägl), att Palmerston och Russell. hafva ingått en allians. nästan lika märklig , som den fransk-piemontesiska, att Dickens har förklarat sina gamla förläggare öpje krig och genast för sådant ändamål moiliserat en ny roman, som skall räcka hela året rundt), att Gotland omsider blifvit telegrafiskt förbundet med moderlandet, att mamsell Deland — Fast mamsell Deland är den enda, som dock under allt detta-förstått att tränga igenom;, trots sjelfva Garibaldi! Hon är sjelf en Garibaldi, eller Garibaldi är måbända snarare endast en maskulin mamsell Deland. Hon är med sin organiserande förmåga obestridt en af nutidens första utmärktheter, hennes personliga mod är öfver allt förtal, hon är, som den frejdade romerske krigareagitatorn, i sitt innersta republikan å toute preuve och hennes valspråk är: Inga herrar! liksom hennes hela taktik är: Gå bara a Garibaldi är bjelten i Como, mamsell Deand den — comiska hjeltinnan. Man känner hurusom Garibaldi en. gång varit gift med en liten skön, men behjertad kreolska, hvilken under hans förra, krigiska bana i Italien fäktade som en amazun än vid hans sida, än som kapten för ett kompani af hans tappre. Hon dog i loppet af sm ära. di är sedan dess enkling. Vare det ko till tning aga hone slut slår sig igenom mer här hemmaj hvilket vi fi skall göra. med mindre jat det stora k bankiutt. Hufvudsaken är huru det la man lar under sina händer blifver förvaltadt. I detta afseende tvifla vi intet ögonblick på att: mamsell Deland skall åstadkomma hvad ingen annan kan, och vi önska henne blott att hon dervid måtte hålla alla angeldorfare från lifvet På sig. Då är O a Månsson bättre. O. O. V en i stats