Hvad bäst blef någon gifvet Du våra fäder gaf: En egen härd i lifvet Och sist en, tryggad graf. t. 088, Som från dem stamma, gt som du bebos! Vi fått så mycket ärfva i Från fiydda tidehvarf, t O, lär oss att förvärfva t Och lägga arf till arf! t Så suger skyn i norden F Den fukt på marken är, (4 Men detta lån hon. jorden I skurar återbär. : På mina knän jag beder F a Till Den som makten har, Fn Att du mitt land, med.heder Må varda hvad du-var, Och nära eller fjerran, t-dig jag lemnar mig z Och släpper icke Herran EE Förrn han välsignar dig. Statsrådet Malmsten. föreslog en skål för tryckfrileten. Hans tal var, aftonens glansunkt och ett af de mest fängslande.sompå änge varit hörda, genom den ungdomliga elden, de lika glänsande som träffande bilderna och den populära qvickheten som gnistrade deri. Vi äro tyvärr icke i tillfälle att nu återgifva detta tal eller ens att lemna en isringaste mån tillfredsställande resumå deraf, ty referenterna släppte pennan för att endast höra. Talaren målade i kraftiga drag tryckfrihetens väsentlighet för den menskliga odlingen. Förlorade vi den, så återstode oss ingenting annat än att sitta på Frojas ruiner och sucka vårt: ,Fuimus! Visserligen händer det att den, som står högt, blir utsatt för bespottelse, och när alla spotta på en sten, blir han våt. Men snart vända sig bespottarena mot, andra föremål, och slutligen blialla stenar våta. Då gäller det hvem som kan göra sig torr igen. Ingenting menskligt finnes utan fel, men icke vill .man derföre fördöma menskligheten. Hvar finnes väl ljus utan skuggor? . Det största ljuset kastar ju de största skuggorna. Man älskär ett föremål, icke för dess fel, dess brister, dess ofullkomligheter; man: älskar icke felen och skröpligheterna; men man älskar föremålet med dess fel och brister. Så ock med tryckfriheten... Ve den, som vill beröfva menniskan ordets frihet! Den är nödig för att väcka henne när hon försjunkit i en försoffande dvala; den är nödig för att hejda henne när hon går till öfverdrifter. Om den tjenar till att väcka och anfalla, så kan den äfven användas till försvar. Öm Sverge har ett så utmärkt redligt, nitiskt och upplyst embetsmannastånd — slutade talaren — hvem hafven j väl att tacka derför? Om j haden, mina herrar, liksom jag har det, glaset ihanden, skullen jlyfta det som jag och svara med ett hjerta och en mun: Lefve tryckfriheten! Statsrådet Malmstens tal afbröts oupphörligt af bravorop och skrattsalfvor, och skålen för tryckfribeten tömdes med entusiasm. Derefter afsjöngs följande af assessor Strandberg författade sång: För Tryckfriheten. Mel Vintern rasar ut bland våra fjellar etc. Fria ord! — du luft i sångens lunga! Du den vises språkrör till en verld! Nya dagars härold! tankens tunga! Andens blixtrande och skarpa svärd! Gnistor kastar du till fjerran trakter Snabbt, som ett elektriskt bätteri: Osedd går du genom dubbla vakter, Gränskordonger hoppar du förbi. För din riksrätt kallar du despoten — I hvar dal ditt dombord han förnam — Och han bleknar midt i purpurståten; Men den ädle klarare står fram. Slafven bojan släpar till ditt möte, I din blick han ser sin träldoms slut. — Än ett jordskalf bär du i ditt sköte, Än en verld der slår i blommor ut. O! hvem ville väl ditt välde dämpa, Fast Thersites bär ditt våpen ock? — Hvilka makter än i natten kämpa, Ljuset framgår segrande ändock. — Hvad du ädelt, hvad du skönt förkunnar Ristas in i minnets marmorstod: Hviskningen ur tadlets hundra munnar Skrifs i skammet blott på dagens flod. Fria ord! — Flyg gladt kring berg och slätter Med vårt manligt sköna modersmål; På hvars tinning du en krona sätter, I hvars-bröst du lagt en klang af stål! Än en Thor med åskor bland oss stanna, Än en Frey med skördar i sitt spår: Och med öppen blick, med lyftad panna Nordens son med dig kring verlden går. General Lefren föreslog sålunda en skål för Norge: ; Föreningen af de skandinaviska folken, under gemensamt konungahus, men särskilta grundlagar, är en tilldragelse för begge folken gagnelig, för begge folken hedrande. Ömsesidigt beslut att trofast vörda och vårda förenings-akten och de grunder, på: hvilka den hvilar, skall säkert, om än långsamt, utplåna minnet af fordna. strider, alstra ömsesidigt förtroende och slutligen ömsesidig tillgifvenhet. . Sådanä äro våra förhoppningar, Vi lita på tidens mäktiga kraft att skingra alla villor, alla misstankar om vrånga syften. Vi förtrösta på vårt: medvetande af ärlig mening i våra ingångna förbindelsår med våra nordmannabröder. , Vi önska dem af uppriktiga hjerian lycka och välgång i den sidoordnade ställning de bredvid oss innehafva under gemensamt lagbundet konungavälde. Vi räkna oss till heders att vara förenade med ett högsinnadttappert : folk; som i fordna dagar fyllt Europa med ryktet om sina bragder, visse om att dessa bragder skola ånyo framträda i ädel täflan med oss på ärans fält, då vår: gemensamme konung kallar till gemensam strid för gemensam sjelfständighet. Under dessa lifvande utsigter öfver kommande tider, i denna högtidliga stund, då vi fira 50:de årsdagen af vår grundlag, föreslår jag en hjertlig skål för det ådlä norska folket sarat förenings-akten, som bestämmer våra inbördes förhållanden. Lefve våra bröder vestan om fjällen, som för alltid skola skilja våra områden, aldrig våra hjertan! -Lefve -norrmännen! Hurra! Skålen besvarades: af norrske statsministern Ej OR Rn Rn NR de ET