snart undan och försvinner i den milda strål glansen af försoningslärans ljus, och att de var detta som förelyste Händel vid diktande at Messiasn, derom behöfver man icke, di man hört densamma, forska efter i någon a hsns lefnadstecknipgar. Utan tvifvel finne: inom hela musikens område intet som kar jemföras med den brinnande hänryckning som uti det undransvärda Halleluja! liksom stiger i flammor emot höjden — om hvilket stycke Händel sjelf yttrat, att han aldrig förr eller sedan gripits af en sådan känsla som vid kompositionen deraf, och att han icke rätt visste om själen var qvar inom hans kropp eller utom densamma — men åer, här fann den djupa sorgen, det undergifna lidandet, den stilla resignationen ett ädlare, mera sublimt uttryck än i den undersköna altarian Han var föraktad och försmädad, som aldrig någon var och när uttalade sig den fasta tron i innerligare toner än i den herrliga sopranarian Jag vet att min förlossare lefver? Huru förträffligt skildrar icke ackompagnementet till basarian Det folk, som i mörkret vandrar, det vilsna och famlande deri. Uti recitativet Och i den samma engden voro några herdar hvilket i sig innefattar så många omvexlande scener, och som slutar med den jublande kören Ära ske Gud! förflyttas vi genom den egendomliga färgton, hvari det är hållet och som sprider ett. mystiskt skimmer deröfver, tillbaka till en tid, som skildras, och österlandets rika poesi. Ytterligare uteslutningar ände först tillämnade egde vid konserten rum; af hvad skäl veta vi ej, men beklaga dock att så skedde. Med kännedom af de på det hela taget få repetitioner, hvarunder oratoriet blifvit inöfvadt, var utförandet i allmänhet ganska tillredsställande. Särskilt torde böra anmärkas nit Michals förträffliga utförande af den ofvannämda arian: Jag vet att min förlossare efver, samt det sanna och innerliga uttryck. varmed mll Wallin återgaf -arian Han var öraktad och försmädad Afkörerna, som ringo med god ensemble lyckades Som: rädla får förvillade vi flydde bort särdeles väl. Jenna, jemte flera andra Händelska körer rafva sedan länge blitvit inöfvade af musialiska akademiens elever under ledning af: leras nitiske lärare hr Cronhamn, som sålunla utan tvifvel icke oväsentligt medverkat till let fägnesamma resultatet, att få ett Händels ratorium härstädes uppfördt, hvilket vi hopas nu, då isen en gång är bruten, måtte åtninstone oftare än hittills förnyas. Utan vifvel stannar man i stor förbindelse hos anöraren, hr konsertmästaren Randel, för det nit ch den omsorg hvarmed han ledt oratoriets nöfning. Konserten bevistades af enkedrottningen amt hertigen och hertiginnan af Östergötvv