en första och vigtigaste förbindelsen för de adelig presentanterna är likväl, att de såsom sådana full komligt åsidosätta sina oadeliga intressen och inom epresentationen bestämmas i sitt bandlande endast :f de rent adeliga, så att de icke der äro i sjelfva verket blotta bönder, borgare eller embetsmän. Ett notsatt förbållande å deras sida vore ungefär likaså vanhederligt, som det t. ex. skulle vara för militä er, om de betraktade sin enskilta hushållning såsom iet enda vigtiga, under det att de hade attförsvara iaten emot dess fiender: I allmänhet bör adeln -ikta hela sin uppmärksamhet på att befrämja det publikas rätt mot det privata och det privatas rätt uvt det publika, och hvartdera ofrälseståndets rätt not de tvenne öfriga.s Hvilka behjertansvärda varningar; hvilka rösterika uppmuntringar innehållas ej i det ryssanförda! — likväl sålunda fördeladt, att variingarrf8 tilldelas borgareoch bondestånden, ppmuntringarne deremot de båda öfriga. Bonleståndet får här lära, att dess eganderätt till in jord ej är annat än en chimer; att staten, ;resterna och socknen ega hvar sin deli denna jord; att bonden ingalunda får fritt sköta sin :gendom; att man icke får kalla utgifvandet :f andras egendom för en börda m. m., hvarill kommer det så ofta upprepade och lika ;fta vederlagda påståendet, att nedsättning i le skatter, som trycka landets hufvudnäring. cke innebär någonting annat än en tillfällig tegring i fastighetsvärdet. Vi -hade hoppats slippa i en vetenskaplig afbandling återfinna letta förbiseende af all näringsbeskattnings ratur, som kräfver ett aktgifvande icke blott på ndividers välbefinnande utan äfven och förnämigast på hvarje lofiig industris ohämmade ut-eckling. En åsigt deremot, som med likgil;ighet betraktar en närings nedtryckande på len grund, att sådant ej medför annan versan än en stegrad utgift för den köpare, hvilsen sålunda för bättre -pris kan åtkomma den fastighet, som utgör näringens underlag, likasom å andra sidan en skattelättnad ej skulle innebära någonting annat än en tillfällig spekulationsvinst för säljaren — en dylik åsigt tärer lika litet ur statsekonomisk som ur human synpunkt kunna försvaras. Lika litet hade vi väntat oss att i en vetenskaplig afhandling, och allraminst i en sådan som har till föremål, jemte enväldets förordande, ståndsväsendets. apotheos, finna sådana utfall emot stt riksstånd, som att dess billiga fordringar skulle brännmärkas med vedernamn. af oförskämdt tiggeri. Borgareståndet finna vi här behandladt en liten smula höfligare än bondeståndet; likväl blir det ej heller lottlöst på ovälkomna upplysningar, sällsamma råd och för sent tillhandakomna uppmaningar. Ståndet får här veta, att det är det svagaste (2?) inom representationen; det tillrådes vänligen att i stället för att träla på dån parlamentariska banan, uppvakta monarken med ansökningar om un: derstöd; det uppmanas slutligen att bortrensa all för skråandan menlig uppblandning. För presteståndet har förf. inga kärfva varningar, än mindre några grofva tillvitelser, endast stärkande och uppmuntrande ord, hvilka tvifvelsutan skola kännas som bomull kring de högvördigas hjertan. Råd, sådana som t. cx. att den lärda bildningen bör skarpt afsöndras från den medborgerliga, att ståndet icke bör tillsluta -ögonen för sina egna fördelar, kan man hysa en grundad stillförsigt om. att de icke skola låta falla till marken. Den verkligt nya satsen, att presterna aflöna sig sjelfva af egna medel, torde äfven, huru paradox den än i sig sjelf är, lättare vinna insteg hos detta stånd än hos de öfriga, hvilka vi befara ännu länge komma att envist vidhänga den gamla fördomen, ait det är ur deras fickor som tertialer och påskören i sjelfva verket utgå. I motsats till dem som klaga öfver prestbrist, vill förf. ha färre, men förnämare och mera rikt doterade . prester. Hvad clerus comitialis redan i denna väg lyckats åstadkomma, finner han ingalunda tillfyllestgörande. Iden om ett slags andligtnobelgardie, sammansatt af bara officerare, utan manskap, synes här ha föresväfvat honom. Huru församlingsvården genom en slik åtgärd skulle taga sig ut, har han icke aktat nödigt att upplysa. Men denna skulle måhända, så-. som varande i likhet med den -medborgerliga bildningen, vara ett lägre föremål, kunna öfverlåtas åt de lägre bland kyrkans funktionärer, ) t. ex. åt skollärare eller klockare. Om adeln har förf. redan på ett föregående ställe (90 8) yttrat, att den framför andra är: förbunden att egna en större uppmärksamhet åt det offentliga, att understödja och befrämja ) detta inom: det privata; att 1synnerhet förvärf-. va sig politiska insigter och talanger, samt att sälunda utgöra den klass af statens medlemmar, från hvilken monarken isynnerhet kan påräkna förvaltningsorganer,, samt att genom uppfyllandet af dessa förbindelser adeln ärl. icke blott nödvändig för staten och folket, : utan äfven värdig sin plats inom dem såsom det första ståndet. Och det är på detta så kallade allmänna ändamål, som vi här ofvan sett förf. hänvisa. Den nu till de adeliga representanterna framstälda erinran om att de såsom sådana böra fullkomligt åsidosätta sina oadeliga intressen och inom representationen bestämmas i sitt handlande endast af de rent adeliga, påvålinner väl mycket om den bekanta varningen: Juliana! glöm aldrig din adliga ätt; lägg bort dina ofrälse minerl Och lika-: som näppeligen någon i våra dagar lärer vilja godkänna det af förf. här angifna allmänna ändamål såsom ett fullgiltigt berättigande för adeln att utgöra ett riksstånd, så tro vi ej bellet att ens inom sjelfva det nuvarande riddarhusets ledamöter många lära finnas, som betrakta sina intressen ur en rent adelig synpunkt, eller anse sina medborgerliga förbindelser såsom någonting uteslutande adligt, lika litet som de lära finnas benägna att försmå eller försaka det provinciella, kommunala eller lokala såsom någonting ofrälse eller vanbördigt. Det skulle visserligen våra ganska intressant att ytterligare följa författaren på hans utflygter inom åtskilliga andra delar af statslirans fält, bland annat i kapitlet om republiker, men denna anmälan har redan växt till en måhända väl stor längd; och det reNan antrevetas 48 för Floigt vara nAG för att