SIT JBUICGTTIA, Bl Uv ILE BPT LIGG Mar gorna om utvecklingen af Franche-Comte-smidet och om. bfuket af nya slags bränsle vid ståltillverkningen; anfördes i förra bänseendet. att man med förmån begagnat dubbla formor, den ena ofvanom den andra, och i det sednare, att sågspån kunnat användas till bränsle för stålugnar. Flera högst intressanta meddelanden förekommo vid besvarandet af frågan om den erfarenhet man hittills vunnit i afseende på Bessemers, Uchatii, Östlunds ra. fl. ståloch Jjernbereduingsmetoder. Den tillämpning af den förstnämnda deribland, eller Bessemers, som egt rum vid Högbo, genom hrr Daniel Elfström komp. i Gefle försorg, kan i någon mån bedömas genom produkterna, som numera hållas köpare tillhanda i ansenliga lager, så väl i Stockholm som landsorterna, och hvarom annonserna itidningarne närmare förmäla ; men bland andra vigtiga uplystingar i ämnet förekom under gårdagens diskussion äfven den, att Bessemers metod röjt en så öfvervägande brukbarhet vidbehandlingen af svenska råämnen, att någon täflan med hvad här redan kunnat åstadkommas föga är att vänta i metodens egen hembygd England. Hr Elfstrand, som sjelf deltog i diskussionen, lemnade en rocentisk uppgift öfver förhållandet emellan feloppen af de med särskilta numror betecknade sorterna, hvaraf visade sig att afbränningen är ganska måttlig i jemförelse med produktionen. Han drog härifrån den af ingen bland de närvarande motsagda slutföljden, att Bessemers metod, så väl för frambringandet-af jern som stål, sannolikt kommer att företrädesvis anlitas i Sverge framför de hittills bekanta tillverkningssätten, hvarhelst tjenliga råämnen finnas att tillgå; ehuru han ansåg stångjern komma att icke dess mindre frambringas allt framgent på samma sätt som förut, när nyssnämda vilkor saknas. För öfrigt bänvisade han dels till de prof på varan, som redan finnas is.handeln, dels till dem, hvilka för tillfället funnos inlemnade af de särskilta tillverkare, som begagnat Bessemersstål från Högbo. Dessa tillverkningar voro också ganska märkvärdiga. Oberäknadt det omedelart från Högbolagren hemtade, såsom stångjern och stål, gjutna yxor m. m. funnos här stora och små filar, bordsknifvar, sablar, värjklingor, pappersknifvar, rakknifvar, kirurgiska instrumenter, och bland annat en liten konkafspegel, förfärdigade dels i Stockholm, dels i Eskilstuna, och hvaribland de polerade egde en så fläckfri yta och en så fulländad glans, att man svårligen torde få se någonting i den vägen öfverträffande, för att ej säga jemförligt, hos arbeten af det bästa engelska gjutstål; den som tviflar, kan taga sakerna i betraktande när sammankomsterna i jernkontoret fortsättas. Försöken med Uchatii stålbereåningssätt omförmältes såsom ännu icke fulländade; men hvad man redan hunnit utröna var denna motods lämplighet till beqväm och utmärkt ståltillverkning i mindre omfång, emedan deglar härvid begagnas. Tillika erinrades att jernets renhet icke behöfver samma afseende vid denna metod som vid Bessemers, derför att det ur masugnen utflytande tackjernets korning (granulering), genom dess utgjutande i vatten, medför den verkan, att malmens möjliga halt af fosfor och svafvel förflyktigas jemte vattenångan. Också har man i England begynt med framgång använda Uchatii metod, som der öfverflyglat iden inhemska, af Bessemer uppfunna, hvartill de orena engelska malmerna äro föga brukbara. Bland deltagarne i diskussionen öfver denna fråga var äfven hr Albert Stille, den berömde kirurgiske instrumentmakaren, som äfven hade tillverkat de mest lysande bland de framlagda stålprofven. Han förklarade att ban funnit Högbo gjutstål fullt jemförligt med det bästa engelska, och att. han sannolikt icke komme att begagna något annat än. svenskt gjutstål, så snart hans ännu återstående förråd af utländskt hunnit förarbetas. Han hade tillika försökt stål, som i Sverge frambragts efter Uchatii och Östlunds metoder, och funnit äfven dessa råämnen lika utmärkta, så att han icke ansåg någon skilnad emellan dem och engelsk vara ega rum. I hvad mån de olika sorterna af de svenska alstren kunde vara företrädesvis tjenliga till särskilta fabrikater, ansåg han emellertid icke möjligt att bedöma på förhan4; härtill fordrades en längre tids erfarenhet. Blott den första bland diskussions-programmets frågor öfver jernhandtering i allmänhet, medhanns vid tisdagens sammanträde; ty icke mindre än fjorton talare, jemte ordföranden. sjelf, yttrade sig härom, och diskussionen var den lifligaste och varmaste för dagen. Också lydde. frågan som följer: Under hvilka förhållanden kan utfirsel ef jernmalm från Sverge vara vinstgifvande, och hvilka kunna verkningarne deraf untagas blifva, om densamma skulle komma att bedrifvas i en större omfattning ? Man finner lätt, att den bekanta planen för utskeppning af Gellivari-malm utgjorde både anledningen och hufvudämnet för diskussionen. Bland samtliga talarne yttrade sig blott 2 för planen; I öfver den, men de 12 öfriga emot den. Skälen för och emot voro de hvar: dagliga och allbekanta vid tvister emellan frihandelsmän och prohibitister; det skulle således vara öfverflödigt att här upprepa hvad allmänheten hört och läst tillräckligt förut, för att kunna det utantill. Likväl förekom å den probhibitiva sidan åtskilligt nytt, grunadt på speciella förhållanden i afseende på Gellivare och dess målm, och gom ur denna synpunkt tycks vara af verkligt och allmännare intresse. Allmänheten kommer ock att snart få omständlig kunskap härom, emedan församlingen, på hemställan af en ibland malmutförselns ifrigaste motståndare, hr De Mari, beslöt att låta genom trycket särskilt. offentliggöra denna diskussion. CEEKENNETROESENRD ENARE NORGE. Tidningarne från Kristiania gå till den 29 aj.