Af dagens telegrammer finn r man att underrättelsen om Garibaldis nederlag, hvaröfver man utan tvifvel jubilerat väldigti Tyskland, var falsk, och att det tvärtom var något mindre; österrikiskt detachement som måst gifva sig in öfver schweiziska gränsen. Garibaldi behåller sin ställning i Como, och uppgiften, att österrikarne befästa sin position i Mariano, en ort sydost om Como, vittnar; att man icke synes ha förhoppning att kunna drifva Bonom derifrån. Man erfar tillika att Valtelin, nordligaste delen af Lombardiet, Addas floudal, rest sig mot österrikarne, äfvensom att de allierade i Piemont haft fråmgångar mot fienden och nu rycka framåt. Snart torde man kunna förvänta vigtiga nyheter. äfven från mellersta Italien. Napoleon III — säger Times i några,betraktelser öfver händelserna på krigsteatern — har ex stor förmån, som sällan kom Napoleon I till del, nemligen att hafvet står honom öppet. Enär han står på vänskaplig fot med ngland, är Medelhafvet honom till lika mycket gagn som Frankrikes jernvägar. Han kan snart sagdt ögonblickligt kasta sina trupper i land hvar som helst på italienska kusten samt åstadkomma resningar och väpna insurgenter på hundra ställen mellan Livorno och Kap Passaro. Han har ieke försummat att draga parti af denna lättnad. Man kan nu något säkrare gissa sig till ändamålet med de särskilta kårer, om hvilkas bestämmelse förut rådt så olika åsigter. En kårs landsättande i Livorno kan naturligtvis ej ha annat syftemål än att understödja och skydda revolutionen i Toscana samt åstadkomma en uppresning i mellersta Italien. Vi anse denna demonstration af vida större betydelse än affären vid Montebello. Om fransmännen besätta Toscana, måste de göra det med en ansenlig styrka; och den nu i Livorno landstigna kåren kan följaktligen ej Vara annat än avantgardet af en arme, som blir nog stark att försvara sig sjelf och att göra en fruktansvärd demonstration. Utan tvifvel skulle en.stark diversion mot österrikarnes Vvenstra fiank sätta deras ställning i Piemont i stor fara, emedan,den tvingade dem. att antingen slåss med den breda, uppsvällda Ticinofloden bakom sig, eliler att fresta lyckan på det för dem olycksbådande Marengofältet. Österrikiska armåen är mera mottaglig för känslan af materiella svårigheter än för minnets bilder, och det är således sannolikt att den skall anse floden, som man ieke kan vada öfver vid en reträtt, .betänkligare än: minnena från konsulatet, —— .och om kejsar Napoleon lyckas bringa melHersta Italien i harnesk och samla en stark sfransk-italiensk armå i småfursten-tömena, kunwa vi således knappast vänta, att den östersrikiske öfverbefälhbafvaren afvaktar en slagtming i den position han för närvarande inmehar.