STOCKEOLM den 1 Juni; 3 För några dagar sedan sågo vi oss föranlj låtna fästa allmänhetens uppmärksamhet på karakteren af de nyaste bearbetningar, med hvilka en känd författare en tid sysselsatt sig uti en Stockholmstidning och ett par landsortsblad, och vi anse det såsom en pligt, huru j; fäoa ansenäm den än inå vara, att fortfaERran. he EC rande följa denne skriftställare på spa. Uti ett af de sist hitkomna numren af Norrköpings-Kuriren — ett af de blad, som stå den nämde författaren öppna — har han roducerat en ny korrespondensartikel, daterad Stockholm den 22 Maj, hvari förekomma itskilliga uppgifter, hvilka, i likhet med nästan allt som flyter ur den pennan, afse att missleda allmänna meningen i afseende på de imnen författaren tagit om hand. Han har ander någon tid, för att bringa den allmänna meningen i en riktning, gynsam för de egentliga, ännu blott på afstånd framskymtande syftemålen, anlitat åtskilliga medel, bland hvilka några temligen äfventyrliga. Han har t. ex. icke aktat för rof att frambesvärja ett spöke, som källas riksbankrutt, men då det icke velat fullkomligt lyckas att öfvertyga allmänheten att en sådan fara står för dörren, söker förf. nu betäcka reträtten med undanflykter. och förvrängningar af diverse slag. Det är en och annan af dessa vi anse oss böra något närmare belysa. Den oförliknelige korrespondenten och statsekonomen uppgifver, att de nu stegrade frakterna ytterligare förmörkat utsigterna för exorten. När under två år skeppsbyggeriet egat helt och hållet nere och under samma tid en stor mängd goda fartyg äfven under den vackraste årstiden legat sysslolösa i hamnarne, då grämer det en dylik författare att frakterna stiga några procent, så att utrustning och användande af:fartyg blir möjligt! Vidare anföres att varuinförseln varit alldeles ofantligt stor, till den grad, att tullintraderna intill medlet af Maj månad till och med öfverstigit det vid samma tidpunkt influtna tullmedelbeloppet åren 1855 och 1836,. Finnes något mera uppenbart missledande än en dylik uppgift? Äfven om det vore sant att beloppet tullintrader vore lika stort. så borde det ej hafva undfallit en så sanningsälskande forskare och teekentydare, att de citerade åren inträffade öppet. vatten flera veckor senare, och att det således icke är under lika lång tid dessa intrader influtit i år och åren 1855 och 1856. Den krok n torde icke många nappa på. Närmast i ordningen förekorama några betraktelser öfver den höga kursen, hvilken uteslutande tillskrifves varuimporten denna vår. Betraktaren förmenar, att riksbanken ännu skulle innehafva 1,500,000 rår i protesterade wexlar, ty han uppgifver silfverkassan till 18,400,000 efter afdrag för de protesterade vexlarnen. Då nu silfverkässan är 19,972,000 rdr, så är klart att skilnaden blir nn och ev half million protesterade vexlar. Om bankens fullmäktige tacka för en sådan bundsförvandt, lemna vi derhän. Lika sanningsenligtuppgifves att af jernvägslånet endast återstår 1,400,000 rår attindraga, då det likväl är öfver 3,040,000 rdr som återstå. Med stöd af dessa uppgifter förespår författaren att silfret går ur landet för varuimportens skull, och. det hjelpmedel, som nu ej framlägges men son alltid är iberedskap, torde, utan fara för misstag, kunna uppgifvas vara förhöjda imporitullar, så att alla Sverges invånare skola nödgas betala sina förnödenheter vida högre än nu, blott för att fylla en -hand full fabrikanters och deras skriftställares fickor. ä Hufvudsakliga anledningen till kursens stegring, om hvilken författaren ej torde sakna all kännedom, är i verkligheten den, att skånska hypoteksföreningen, för hvilken hrr Bibav Wong här äro ombud, verkställt högst betydliga uppköp här på platsen af vexlar för liqvid af tillfälligt lån, som i Hamburg upptogs 1858. Dessa uppköp måste i betydlig mån hafva bidragit att stegra kursen och främja silfverexporten. ; Vi, som aldrig komma att anse silfver för annat än betalningsmedel och som äro långt ifrån att förorda skuldsättning eller underlåta att berönima dem, som betala sina skulder. ömförmäla icke detta faktum för att klandra operätionen, utan blott på det att allmänheten ej må förledas att tro, det endast deå nu skedda varuimporten föranleder kursstegring och silfverexport, utan attliqvid af äldre skulder dertill i väsentlig mån fortfarande bidraC fat nn RAR ger. nd ———— AN targ