straffning, men kaptenens uppgift, Mä bestraffalnget föranledts af Isbergs försumlighet, icke vunnit. stöd af vittnesmålen, utan fast hellre kan anses genom desamma vederlagd, samt, kaptenens förfarande emot Isberg vid Straat-Sunda destomera synes vara att till oskäligt handterande hänföra, som af hvad i målet inlupit för fast antagas kan, att Isberg då ännu lidit af frossan, finner jag mig böra yrka, att Brogren må för nitton Isberg tilldelade slag, deraf åtminstone fjorton föranledt åkomma, fällas. till ansvar, enligt 35 kap., 2 och 383, missgerningsbalken samt att dessutonr till de i målet hörda vittnen utgifva af måls egaren fordrade ersättningsbelopp; hvaremot, och då öfriga af målsegären uppgifna kostnader stått isammanhang med den utsträckning målsegaren, efter mitt omdöme; utan befogenhet gifvit åtalet, jag anser kapten Brogreå endast böra efter lämplig fördelning åläggas atten del af sämma kostnader återgälda. Hvad-slutligen beträffår målsegarens yrkande att kapten Brögren, såsom den der endast aflagt andra klassens sKeppareexamen, skulle fällas till böter för det: han gjört den ifrågavarände sjöresan till Ostindien; så; enär; efter det kapten Brogren styrkt, att han aflagt första Klassens skeppareexamen, målsega ren samma yrkande återkallat, torde derom icke frår min sida erfordras Vidare yttrande.