innehållande en gåfva af 200 rår, från en fattig deltagarinna. Under allt detta höll mamsell Deland oupphörligt tal. Det var icke möjligt för någon annan af de närvarande att få yttra sig. När någon bade förnyade gånger begärt ordet, afspisade mamsell Deland henne med ett: Ja, gubevars, ni skall få tala; låt bara mig tala ut-försto. Men hon bann aldrig tala ut. På enträgen begäran fick. man ändtligen höra revisionsberättelsen börja uppläsas. När det kom till den delen deraf, som visar hela inrättningens befängdhet, ryckte ordföranden till sig papperet och fortsatte. sjelf läsningen för att få tillfälle besvara revisorernas anmärkningar med sådana invändningar, som: Det der är galenskaper — de veta icke hvad de skrifva, 0. s. V. Man talade om nödvändigheten att tillkalla några aktade män för att rådgöra med dem om föreningens angelägenheter. Nej, inga herrar, inga herrar! skrek mamsell Deland. Ack, inföll en troende, lärarinna, vår Herre hjelper oss nog. Nej, ingen herre, ingen herre! upprepade mamsell Deland ifrigt. När den gamla styrelsen och de med detsamma liktänkande, som önskade omorganisera hela föreningen eller upplösa densamma — hvilket vore renaste spelet — funno att man icke lemnade dem gehör, utan att ordföranden ensam bibehöll ordet under hela sammankomsten, ville de aflägsna sig. Stäng dörrarne, de få inte gå ut! ropade ordföranden. Det kom till val af ny styrelse, Två ledamöter omvaldes. Den ena undanbad sig förtroendet. Den andra kasserade mamsell Deland med maktspråket: Det bry vi oss inte om, för hon hör till motsatta partiet,. När samma fruntimmer hade lyckats framställa några hofsamma anmärkningar, tystade mamsell Deland henne med tillrättavisningen: Jo, det är just vackert af en lärarinna att hon föregår med exemplet, att icke visa ålderdomen vördnadp. Midt ibländ så många oformligheter och oordningar och drag af qvinlig herrsklystnad, som förekomrmo vid denna makalösa bolagsstämma, såg man äfven månget drag af qvinlig ädelhet. Sjelfva ordföranden är sublim i sin förvillelse. Hon har födt en stiftelse, som är ett missfogter, men i hennes — modrens — ögon är den ett fullkomligt barn, som enligt hennes. tanka skall göra verlden gagn och föreviga hennes eget minne. Derföre försvarar hon det blindt och ursinnigt som en tigrinna sina ungar, och krossar med sin energi och sin svada alla de temligen fromsinta angriparne, som vilja omskapa pensionsinrättningen så att den må blifva gagnande. — Många af dessa äldre delegarinnor, som nu i fyra år invaggats i hoppet att redan under nästa års lopp komma i bötttalng af en pen-. sion, som skulle för de flesta. blifvit en behöflig och angenäm hjelp när arbetsförmågan är försvagad, visade sig nu färdiga — under det de ännu tro på möjligheten för föreningen att uppfylla sin bestämmelse — att uppoffra halfva pensionen till inrättningens förmån. Sex gingo ända derhänatt förklara sig nöjda med två pensionertillsammans, det vill säga en tredjedels pension hvardera. Olyckligtvis förslå sådana palliativer icke. Föreningens plan duger ej.. Föreningen måste upplösas och enhvar taga sina medel tillbaka, såvida icke öfverenskommelse kan träffas om helt andra pensionsgrunder än de nu gällande. Av