tat de svenska lätarinnornas understödsoch pensionsföreniog. Deri intogos att börja med en mängd fruntimmer af en aktningsvärd ålder... De skulle betala 15 rdr om året för att frånsoch med 1860 erhålla en årlig pension af 142 rdr 24 sk. och från 1873 en pension a 285 rdr (dock med 15 rdrs afdrag under vissa år). Tillkommande ledamöter skulle erlägga enahanda årsafgift under 25 år för att blifva berättigade till enahanda pension, sedan de tillhört föreningen i 20 år och uppnått 50 års ålder. Pensioneringen skulle bestridas: med räntan af det kapital, som af årsafgifterna komme att bildas under de första 5 åren; med räntan af tillfallande donationer; och med de inflytande årsafgifterna. Denna plan är precis af samma humbugsnatur, som låg till grund för den med mamsell Delands delaktighet af mamsell Kjelland stiftade Svenska Fruntimmernas pensionsförening,, hvilken, som bekant är, upplöstes sedan: stiftarinnan sent omsider satt sig ned att räkna ut planens resultat efter en längre tidrymd och dervid funnit att föreningen måste efter några få decenniers verksamhet ovilkorligen råka i en brist af hundratusentals riksdaler. Om det varit lättsinnigt och hufvudlöst att narra en mängd lättrogna och okunniga personer in uti en så uppenbart orimlig pensionsanstalt, så var det åtminstone honnett att erkänna sitt fel och, såvidt sig göra lät, godtgöra det. Men att göra sammalunda i äfseende på Lärarinnornas pensionsförening har dess stiftarinna icke förstånd nog, eng sedan hon af revisorernas i detta blad införda berättelse kunnat inhemta att lika så visst som att två gånger två gör fyra, lika visst är denna, lindrigast sagdt, förvillande pensionsanstalt ur stånd att uppfylla sitt ändårnåt: på ett sätt, som i den aflägsnaste mån motsvarar de förhoppningar; som ingifvits delegarinnorna. Vi kallåde inröttningen förvillande. Det förvillande ligger deri, att stadgarne icke nog tydligt angifva, hvad nu triumferande af stiftarinnan invändes mot revisorernas förkrossande exposå, nemligen att delegarinnorna endast äro berättigade att i ordning efter ålder, erhålla pension vid första ledighet,, men icke ha visshet om att någonsin komma i åtnjutande af sådan. Tvärtom är här allra största sannolikhet att delegarinnorna aldrig få någon nsion. Med ordet pensionsinrättning har eljest bruket så identifierat begreppet, att pension oVvilkörligen skall bekommas af hvarje deltagare, att det utan tvifvel varit ganska få, om ens några deltagarinnor, som före inträdet i föreningen känt rätta betydelsen af reservationen i 19 S, helst det uttryckligt förespeglas. dem i gista momentet af 13 S, att föreningens kapital skall tjugo år efter stiftelsen ha uppnått den styrka, att afkastningen deraf, jemte inflytande årsafgifter, kan ptillräckligt uppfylla de anspråk, föreningens deltagarinnor då hafva på densamman. När revisorerna visa, att redan nästa år kunna 16 erhålla pension, men 78 dertill berättigade j blifva utan, och att missförhållandet mellan pensions-berättigade och pensions-erhållande utfästa ju icke bestämdt någon pension. Der står: vid första ledighet. — De få väntal Men på det sättet kan jag ju få vänta två hundra år — kanske trehundra,, invänder en redan åldrig lärarinna. Ja, ni får vänta,, upprepar mamsell Deland, oförskräckt. f Den hittillsvarande styrelsen skulle nu afgå och ny väljas. Den gamla hade blifvit af revisorernas solklara bevisning öfvertygad att der var någonting ruttet i pensionsföreningen och. i7kallelse-annongen erkänt en omskapnings nödvändighet. — Vid den då frånvarande: ordförandens hemkomst blef hon häröfver förgrymmad, Hon sjelf låter nemligen icke öfvertyga sig om sina illusioners bedräglighet genom några siftror. Man radar upp ovedsHerelier tal för henne, och hon svarar: Mitt herrskap, vi skola icke räkna med siffror, ntan med hjertatl id bolagsstämman uppträdde mamsell Deland följaktligen såsom fånatisk försvarare af sin plan, såsom dödsfiende till siffror och till herrar som kunna räkna. I ett tal, som i längd täflade med de längsta engelska parlamentsanföranden, skildrade. hon föreningens ställning i lysande dager, manade delegarinnorna till samdrägt, endast samdrägt — blind tro på mamsell Deland —, sade att nationen har sina ögon fästade på föreningen, och försäkrade att blott några mindre betydande modifikationer i planen vore af nöden för att betrygga föreningens existens. Derefter började effektscenerna. Marnsell Deland skänkte åt föreningen med varm band ett försegladt papper. Det varså eädt som 10.000 rdr, försäkrade den ädla Jr Sunt AA AL gifvarinnan. Hvaruti dessa 1vjvvv kår bestå, vet ännu ingen med visshet; några tro att de äro ett lifassuransbref, emedan det sades att summan icke skall tillfalla föreningen förrän efter gifvarinnans död, Dernäst skänkte mamsell Deland åt föreningen den mest glada förhoppning om ytterligare 20,000 rår, dem mamsell Deland och hennes vänner ämna genom expositioner 0. d. hopsamla före 1875. Man ser att dessa 30,000 rdr; som mamsell Deland skänkt pensionsföreningen, ännu äro endast goda att köpa slott i luften för. Men för att hafva något verkligt att bjuda fp drog mamsell Deland upp ur kjoörtelsäeen 100 rår rmt. Det var en handpenning( S delegarinnor år. efter år tillväxer, så zz föreningens stiftarinna hånfullt: Ja, på de 30,000. I samma vefva inkom högtidligt ett paket,