STOCKHOLM den 28 Maj. Det börjar i sanning blifva en gyllene tid för alla dem, hvilka äro nog lyckliga att ega jord eller lägenheter så belägna, att de för statens behof måste inlösas. Att dervid de oförsyntaste ersättningsanspråk. å de enskilta egarnes sida, utan hvarje tecken till blygsel, framställas, så snart det är kronan som skall bekosta fiolerna, har redan erfarenheten visat, och är för öfrigt endast en fortsatt tillämpning af den gamla leverantörs-regeln: Dum :är den, som icke klår kronan, när :så bär åt. Från de flesta trakter af landet, der expro-örtationer pågå i och för statens jernvägsygnader, omförmälas de vidunderligaste exemi på tillämpningen af nyssnämnde regel. Vi torde nödsakas återkomma till detta ledsamma. ämne en annan gång; men vilja nu med anledning af officiella handlingar. redoöra: för utgången af en annan expropriationsråga, föranledd af de beslutade :befästningarne i hufvudstadens omgifning. Enligt: den derföre uppgjorda plan skola tvenide skansar: anläggas vid Johannishof och Linde; utanför Skanstull. Emedan den till berörde befästningar erforderliga jordrymd tillhörde egaren af Enskede egendom, kongl. sekretereraren och riddaren Odelberg, och chefen för ingeniörkåren generallöjtnanten m. m. Meyer hade sig väl bekant; att med expropriationer sällan den fördel vinnes att köpevärderingarne af komromissarierna nedsättas, så ansåg general Meyer för kronan förmånligast att med hr Odelberg uppgöra särskilt aftal om den ifrågavarände markens frivilliga försäljning till kronan. Denna mark utgjorde en sammanhängande egofigur af 95 tld 18, kpld och består af a) bebygda lägenheten Johannishof med dertill angränsande grustägt; 5) bebygda lägenheten Qvarnängen; c) en bygnad, Långgården; d) bebygda lägenheten Gustafslust; .e) en skogshage, och f) en större grusbacke, Sandåsen kallad, om 16 å 20 tunnlands rymd. I köpet skulle ing alla de å den försålda marken befintliga, r O. tillhöriga hus och hägnåder. Den ouppodlade delen består af mager sandjord, resten är utmark, berg, grus och sand. Vid bestämmandet: af köpeskillingen för de bebygda lägenheterna a, b, c och d, som voro utarrenderade; antogs till grund den arrendeinkömst de lemnade, utgörande årligen cirka 1800 rdr. som kapitaliserades efter 5 proc.; således 36,000 rdr. Skogshagen beräknades till 5000 rår, grusbacken till 18.600 rdr, och förhöjning till summans jemnande?1000 rdr. Summa 60,000 rdr rmt. Häraf skulle hr O. uppbära hälften den 15 Januari 1859 och resten vid samma tid 1860: Vidare skulle af kronan betalas i ersättning till arrendatorerna för afflyttning i olaga tid, för åtskilliga dem tillhöriga hus, samt för nedrifning och bortföring af andra dito m. m. inom medlet af Januaridetta år, i ett för allt 8330 rdr, hvilket belopp af hr O. skulle mottagas och vederbörande tillställas. Om hela eller någon del af jorden framdeles skulle blifva för kronan obehöflig, så förbehöll sig egaren till Enskede lösningsrättigheten till det afyttrade efter det pris, som då betalas. Utskylder och onera skulle framgent af egaren till Enskede utgöras, dock icke fattigoch personliga afgifter för det folk, som vistades å det till staten öfverlåtna jordområdet. Om hvad sålunda öfverenskommits med hr O. ingaf general Meijer underd. memorial till K. M:t och begärde nådig stadfästelse derå. Krigskollegium, som öfver förslaget yttrat sig, tillstyrkte bifall dertill. General Meijer an-. förde derjemte att köpeskillingen visserligen kunde synas hög, särdeles å grusbacken; men att den, såsom belägen nära intill hufvudstaden och bestående af. flera tusen lass grus, sand och gatsten, hade ett högt värde, samt lokalen i allo var så förträfflig för den tillämnade skansen 0. s. v. , Under den 26 Oktober förlidet år resolverade Kongl. Maj:t, att då ifrågavarande uppörelse icke innefattade fullständiga grunder, varken för bedömandet af den löseskilling, som af kronan borde för marken erläggas; eller för kronans befriande från framtida afgöld till stamhemmanet och ansvarigheten för e inteckningar, som tilläfventyrs besvärade jordrymden, så kunde K. M:t icke lemna bifall till den med br O. träffade öfverenskommelsen, utan föreskrefs att eganderätten till den för skansanläggningarne erforderliga marken åt kronan skulle förvärfvas i den ordning gällande författningar stadga. Såvida icke krigsministern skulle utsätta sig för anmärkning af nästkommande ständers konstitutionsutskott, var också nyssanförda kungliga beslut i allo riktigt. Regeringen. syntes ock ihysa den välgrundade föreställningen, att br Odelberg ganska hårdhändt behandlat kronan och att en skälig nedsättning i hans anspråk skulle blifva en följd af ärendets öfverlem-vande till laglig. behandling. På grund afhvad sålunda blifvit föreskrif-vet. hänsköts ärendet till expropriationsnäm-: dens bedömande. Dervidframställde hr Odelberg dels för egen räkning dels för arrendatorernas. betydligt högre ersättningsanspråk än som han och de åtnöjt sig med vid uppgörelser med general Meijer. Då hade hr ÖO., såsom här ofvan omförmälts, begärt för sjelfva jordrymden jemte de hus, som å densamma tillhörde honom, i ett för allt 60,000 rdr; nu fordrade han 66,000 rdr, oberäknadt den: förhöjning af 50 proc. ä nämde summa, som för expropriationen skulle tillkomma ho-nom och som hän: vid uppgörelsen med ge-. ER EE ER a