är något helt annat -än att höra den eller den auktoritetens tycke och smak i en fråga, med andra ord, någonting helt annat än att begära ett iitlåtande. Och i närvatatde fråga, var god och käg, ht insändäre, höidka ptippilysningar, den rådfrågade auktoriteten, konsistorium, haft att lemna? Och var god och säg, hvilka upplysningar regeringen saknat uti de inkomna handlingarne, men som varit nödiga, för frågans afgörande? Hr insändaren torde fatta, att ehurii åsigternä känna vära olika, och ehuru man naturligtvis måste gifva vika för regeringens maktspråk, så förstår man likväl alltför väl att skilja humbug från öppet spel2). Det synes oss, på grund af hvad här blifvit anfördt, ildeles gifvet, att det numera icke är kommunens män, utav konsistordi, som ha att afgifva förslag. Man bör till och med önska detta: Sedän könsistotitim värit så angeläget att tillintetgöra kommunens enträgna sträfvanden att bereda någon möjlighet till folkskolans förbättring; -och härutinnan lyckats, är det nu konsistorii tur att framlägga sina förslag. Dessa sednare hafva säkerligen all förböppning att äfregeringeti gillas. Huruvida de äfven af framtidens dom komma att gillas, blir en annan fråga. Hvadslutl. beträffar insändarens anmärkning att vi ej återgifvit Posttidningens resume af regeringsbeslutet i frågan, få vi upplysa, att vi, innan vi fingo del af den insända uppsatsen. skaffat oss en afskri!t af händlingen för atti sin helhet meddela den. Då ins. likväl nu i sit ärtikel återgifvit de hufvudsakligastepunkternä, inskränka vi oss till att på annat ställe i tidningen intaga: den sammanfattning af beslutet, som firines i det senast utkomna numtet af Svensk Ecklesiastiktidning. 2) I afseende på denna remissfråge kunna vi ej underlåta att påminna om det redan tillförene anmärkta förhållandet, att ehuru både konsistorium och regeringen rs så förbålt mycken ömhet om försainlingsskolstyrelsernas faättigheter, som förinents Vära i fara, så har det likväl ickefallit -hvarken regering eller konsistorium in att remittera saken till dessa auktoriteters utlåtande. Skulle ej dessa, som saken rör lika mycket som konsistorium, äfven kunnat hafva några upplysningar att lemna? Men visserligen är det. möjligt, att dessa upplysningar ej i alla stycken passat in med hvad regering och konsistorium önskat. Vi kunna öj hjelpa att vi tycka det se ät såsom man: velat begagna församlingsskolstyrelsernas namn såsom ett skenbart förträffligt argument, när det gällt att motarbeta den föreslagna reformen, men att man i sjelfva verket mycket litet bryr sig om skolstyrelserna sjelfvä. NORGE Tidningarne från Kristiania gå till den 22 dennes; rd pa nr Till storthingsinän äro utsedda för Jarlsbergs och Laurviks amt: kyrkoherden G. P. Harbitz, gårdsbrukaren N. C. Gjelstad, länsman O. H. Holtan och ocårdsbrukaren J. O. Schier