ac konsistoriella imvandningarne deremot. Hr ins, måste antingen tro oss icke s6 skogen för bara träd, eller öck måste han sjelf hafva stuckit häfvädet i busken. Man behöfver i bjelfvå Verket icke mer än se å ena sidan, med hvilken utomordentligt lätt hand regeringsbeslutet vidrör, eller rättare huru det icke med ett ord omnämner de skäl och grunder, som blifvit i rikt mått anförda för förslaget, och tvärtomy::å andra-sidan, med hvilken öfverflödande vidlyftighet alla de konsistorfella lr da (inclusive en eller annan osanning). uppdukats, för att finna -på hvad punkt regeringen står. Och i fall omdömet icke häraf bade tillräcklig ledning, skul:e det måhända. icke i någon mån vara upplysande, att regeringsbeslutet Verkligen icke är annat än ett naket bifall till konsistorii förslag? Hvad nedsättandet af den nya komiten beträftar, så lärer hr. ins. icke lyckas att i det hänseendet slå blå dunster i ögonen på någon, söm aldrig så litet tägit kännedom af frågan. TI komiten tillsätter konsistorium en ledamet Och regeringen en (ordföranden); och dessa två titgöra majoritet, efter ledamöternas antal är fyra. Vi hafva för vår del-ansett, att de båda nämnda ledamöterna representera konsistorii, och de tvenne andra kömmunens åsigter i frågan, samt följaktligen att de förra hade att räkna på majoritet i komiten. Deremot mehar ink, att då öfverståthållaren eger att föreslå ordföranden, så måste valet af denna vigtiga person i komitn komma att bero på hovom och ingen annan. Vi vilja icke vidare på förhand yttra någon gissning härom; den som lefver får väl se, huruvida den föreslående eller den tilleättande myndigheten (öfverståthållaren eller regeringen) Har mest att härvidlag betyda, Hvilketdera som inträftar kan ock vara temligen likgiltigt. Blir konsistoriiledamoten i minoriteten, så är tydligt, att Hans reservation kommer att hos regeringen göra sig gällande framför de öfrigas beslut; ty det är otänkbart ätt hav skulle kunna skrifva en — i alla bemärkelser — sämre reservation, än det konsistoriella utlåtandet, som nu hos regef ngen gjort släg i saken: åtom oss emellertid antaga attinsändarens förmodan kommer att bekräftas af erfarenheten, Hvad blir följden deraf? Den nya komiten får det föga angenäma uppdraget att i minsta detalj uppgöra ett reglemente, utan att känna det ringaste af de allmänna a på hvilka regeringen vill tillåra att ett reglemente får byggas. Den vet icke ens, om reBeringen tillåter att skolväsendet i Stockholm får blifva h kommunens gemensamma angelägenhet, som är den hufvudsakliga frågan. Den vet 2cke, om regeringen vill sanktionera någon annan skolstyrelse än konsistorium o. s. Vv. Deremot vet den, att regeringen åtminstone i en punkt ogillar -det förut uppgjorda förslaget 1)y och kan man då ej, helst vid betraktande af hvad i öfrigt i denna. sak förekommit, befara. detsamma äfven i fråga. om andra punkter? Och under sådana omständigheter vill man: besvära folk. med att uppgöra en hop detaljbestämmelser, som naturligtvis blifva af noll och intet värde, i samma stundde allmänna grunderna förkastas! Ins. får verkligen ursäkta, att vi fortfarande tro, att det skall blifva svårt att finna personer från den här äntydda sidan, som skola ha lust att offra tid På ett så efter allt utseende ofruktbart arbete. Vi vilja likväl antaga det. osannolika, eller att ett. nytt förslag i samma syftning som det gamla verkligen blir uppgjordt. Det kan väl icke dröja mindre än ett år, innan detta förslag hinner inkomma till regeringen, allra helst när i betraktande tages, att konsistoriiledamoten i komiten naturligtvis äfven skall hafva tid på sig för en reservation. -Då blir återigen regeringens gifna bestyr att — remittera ; till konsistorium i första rummet, kanske till.flera; och med den kända skyndsamhet, som i slika fall är hos oss vanlig, törde man kunna hoppas, att ett år derefter vederbörliga utlåtanden skola inkomma till ecklesiastikdepartementet, hvilket sednare åter för ytterligare granskning och begrundning af saken icke lärer behöfva mindre än ännu ett år. Således summa tre år. Vid denna tideräkning ha vi icke fullt noga iakttagit hvad föregående erfarenhet gifvit vid banden; vi skulle i sådant fall fått till resultat en ännu längre tiderymid. ! Om tre år skall man således kunna hoppas att få se saken afgjord. Dessförinnan torde Italiens och Europas affärer ha hunnit regleras i väsentliga stycken; men Stockholms folkskoleväsende — skall man verkligen kunna tro att frågan derom blir inom sagde tid definitivt afgjord? Hvarföre skulle det icke kunna falla regeringen in att förordna ännu en komit och så låta samma kretslopp förnyas in infinitum? Svenska regeringskonsten består, som bekant, utaf de två faktorerna: 1) remittera, 2) hvila på saken; och ingenting är förträffigare än detta, när man vill; med undvikande af — hvad som ändock ibland kan förefalla litet oangenämt — ett öppet motstånd, hindra framgången af folkets önskningar och rättmätiga fordringar. Hvarföre icke hellre rentut gifva ett afslag? Ett afslag i en sådan fråga, som den närvarande, skulle visserligen kunna anses. såsom en: despotisk och orättvis samt i sina: följder olycklig handling; men det andra förfaringssättet är hvarken mer eller mindre än ett hån mot folkfribheten och upplysningen, och såsom sådant ännu förhatligare. : -Hr insändaren begagnar tillfället för att, i förbigående, gifva oss en lektion i grundlagarne, medelst hänvisande till 10 Sregeringsformen. Denna:S innehåller, att. innan möl företagas till afgörande hos regeringen, skall föredraganden af vederbörande embetsmyndigheter förskaffa sig nödiga upplysningar. Således upplysningar och endast. ;nödiga upplysningar. Detta, torde insändaren finna, 1) Dötta ogillande, som afser förhållandet mellan den föreslagna öfverstyrelsen och de särskilta församlingarnes skolstyrelser, vittnar på en gång om en sådan obekantskap med häfdvunna och för S Ims innevånare dyrbara traditioneri fråga a ER RE