ständighet. Olurzen-Becker. (Insändt.) Om det inländska telegrafportot. Vid meddelandet den 12 dennes af finansministerns skrifvelse till chefsembetet för telegrafverket, angående ett föreslaget, nytt telegramtaxeringssätt, yttrades af Aftonbladet, att hufvudsyftet med den ifrågastälda förändringen vore vinnande af förökade inkomster för telegrafverket. Hvarje läsare af Aftonbladsartikeln, hvilken icke på annan väg gjort sig närmare bekant med omständigheterna härvid, skall icke gerna kunna annat föreställa sig, än att telegrafverkets styrelse, som märkt att med hvarje år portoinkomsterna blifvit allt mer och mer otillräckliga till utgifternas bestridande, ansett sig böra afhjelpa detta missförhållande genom uppgörandet af en ny telegraftaxa, och i sådant afseende föreslagit införandet af 8 i stället för förut varande 5 telegrafzoner, inskränkt ordantalet i enkelt telegram o. s. v., alltsammans i den öfvertygelse, att just dessa åtgärder vore de allra ändamålsenligaste för ernående af ökad portoinkomst. Förhållandet torde dock, enligt hvad vi hafva anledning förmoda, icke hafva varit alldeles detta. Måhända hade, för åstadkommande af en verklig och fullständig belysniog af ämnet, anledning varit att, då det af chefsembetet föreslagna telegramtaxeringssätt underkastades ett strängt, offentligt klan der, allmänheten äfven blifvit satt i tillfälle något närmare lära känna åtminstone de vigtigaste stadgandena i det föreslagna nya telegrafreglementet, äfvensom de omständigheter, hvilka af chefsembetet blifvit åberopade såsom stöd för den ifrågaställda förändringen. Det underdåniga memorialet härom har för några veckor sedan funnits infördt i Postoch Inrikes Tidningar. För alla dem bland Aftonbladets läsare, hvilka i nämnde dagblad icke tagit någon kännedom derom, torde det emellertid tillåtas. oss lemna en kortfattad öfversigt. öfver de hithörande omständigheter, hvilka föregått och i väsentligaste mån lära hafva föranledt chefsembetets underdåninga framställning om åtskilliga förändringar i det svenska telegrafreglementet: Knappt torde detvara nödigt erinra om vigten och fördelarne deraf att de: reglementariska bestämmelserna rörande telegrambefordringen i särskilta länder bringas i möjligen största öfverensstämelse med hvarandra. Behofvet af enhet ialla hithörande författningar förmådde redan år 1850 Österrike, Preussen, Bayern och Sachsen att afsluta den s. k. tysk-österrikiska telegrafföreningen, hvilken sedermera biträdts af de flesta andra tyska stater, äfvensom at Holland. Det telegrafreglemente, hvilket vid föreningens ingående, i Dresden den 25 Juli 1850, blifvit antaget, har sedermera flera gånger blifvit i olika hänseenden förändradt; och hvarje gång hafva nästan alla andra europeiska länder förr eller sednare inrättat sina telegrafreglementen i öfverensstämmelse med dessa förändringar. Så blef också det vid kongressen i Dresden öfverenskomna stadgande, att enkelt telegram borde bestå af högst 20 ord, addressen inberäknad, infördt i Sverge genom kongl. brefvet den 21 Oktober 1853, ehuru portot, i Tyskland bestämdt till 20 pr. sbgr, här fastställdes till 1 rdr rgs. Redan kort förut, den 23 September sistnämde år, hade emellertid genom fördraget i Berlin ordantalet i enkelt telegram blifvit utsträckt från 20 till 25, hvilken förändring också kom till tillämpning inom svenska telegrafverket genom kongl. brefvet den 13 Oktober 1354. Sedan derefter, på grund af en förordning den 1 November 1855, i Tyskland medgifvits korrespondenterna afgiftsfri befordran af adressen, inskränkt till högst 5-ord; och detta stadgande jemväl blifvit intaget i svenska telegrafreglementet af den 2 Augu sti 1856, blef vid konferensen i Stuttgart, den 16 November 1857, öfverenskommet att från och med den 1 April 1858 ordantalet i enkelt telegram borde åter nedsättas till 20, utan adressfrihet, men i sammanhang dermed äfven portot bestämmas till 12 i stället för 20 sbgr. pr zon. Det :sålunda uppgjorda nga tysk-österrikiska telegrafreglementet, hvilket äfven i öfrigt innehöll flera förändrade bestämmelser rörande kollationering, iden-. titetsbevis, förutbetaldt svar m. m., blef för all internationel korrespondens strax antaget af de engel-: ska telegrafbolagen. Sedermera har, genom konventionerna i Brässel den 30 Juni och i Bern den I September 1858, samma reglemente för all utländsk och transiterande telegrafkorrespondens blifvit efterhand infördt i Frankrike, Belgien, Sardinien, Schweiz, Spanien och Portugal. Det förtjenar anmärkas att, under det reglorna för ordberäkningen jemte alla andra föreskrifter för telegramtaxeringen år efter annat undergått förändring och slutligen i det närmaste åter erhållit sin första ueppnpgliga lydelse, ett enda hithörande stadgande vibehållits oförändradt sådant det antogs redan vid den första telegrafkonferensen i Dresden år 1850. Det är föreskriften derom, att telegrammerna skola. axeras efter kortaste afståndet från afgångstill nottagningsstationen, samt att till grund härför skola äggas s. k. telegrafzoner, omfattande : den 1:sta till och med 10 geografiska: mil. 25 2—10 dito. 3—25 45 dito. 4—45 70 dito. 5—70 100 dito. :6—100 135 dito. 7—135 175 dito. 8—175 220 dito. 0 öv, Afven inom Syverge har, ända sedan första tiderna -ör telegrafverkets tillvaro, telegramtaxeringen skett ned. afseende: på de korresponderande. stätionernas ,efagenhet, ehuru under de första åren atstånden-be