-—A2X ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN är n EMILIE CARLEN. Du : kan. tro en, Gädda, som ock tänkt både. fram och tebaka på dessa tingen, att den, som gjorde olyckan, var inte löjtnanten, knappt Olagus en gång, som, upptänd af vre-de och dröckesrus, gick rätt emot alla Guds och lagens bud; utan den vill jag ge skulden, som hade upprännt i sitt hufvud den här gemene: angifvelsen, som ställde emot hvarandra två män, som den ene hade svurit att, om de möttes igen, det skulle bli enderas bane — och den andre var tvungen att lyda för kung och krona. Det är sanningsord, lots-far!. Det en således gör, gör en inte för sej sjelfyer, utan för majestätet, som sitter på tronen och ger ut sina bref och befallningar huruledes han vill ha det bestäldt. ; Alldeles, du! Jag har också, fortfor lotsgubben, varit kronans man och kan derföre bäst dömma i den häringa saken. . Skulle en inte : försvara flaggen och kongl. maj:ts ära, som är landsens ära, då skulle ju hvem som helst börja öfyerfalla sådana män som hade flaggen att föra, och så blefve det ju hvarken lag, rättfärdighet, rättmätighet eller ära qvar, utan en kom då tillbaks igen till gamletiden, som du nämde om, då hvar och en tog och gjorde sej lag och rätt sjelf efter sin behaglighet, så att ärligt folk inte var skyddadt till hvarken lif eller egendom. Jässes, utbrast Gädda, så det lättar opp skybanken i sinneg att höra dej! Jag trodde du skulle 81, 83—100, 102,