STOCKHOLM den 20 Maj. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 9 Maj. De hittills neutrala makternas hållning fästar allt mer och mer Europas uppmärksamhet. Hela krigets karakter kommer i sjelfva verket att bero deraf, om England och Tyskland låta lokalisera kriget eller i ett visst ögonblick verksamt ingripa deri. Den 5 Maj har preussiska regeringen delgifvit andra kammaren en ny vigtig förklaring och dervid framlagt omfattande finansiella förslag, hvilka i alla afseenden ådagalägga att regeringen gjort sig förtrogen med tanken att förr eller senare deltaga i kriget. Utrikesministerns förklaring meddelade inga nya fakta, utan blott bekräftade hvad som redan är bekant. Man erfor på officiel väg att Österrike i Berlin och London gifvit tillkänna sin afsigt att förelägga Sardinien ett ultimatum; Preussen och England afrådde detta på det högsta och blefvo också deröfver oangenämt öfverraskade. Att emellertid Preussen icke, såsom Monitören säger, protesterar, utan blott uttalat sitt ogillande och sin ledsnad, är genom ministeriets till kamrarne gjorda delgifvande äfvenledes officielt bekant. Monitören har således, i afseende på den form, hvarpå den meddelat sin underrättelse, i alla händelser erhållit ett desavouement. Men om förklaringen icke meddelade något nytt faktum, så innehöll utrikesministerns tal dock för första gången den vigtiga upplysning, att Preussen skulle draga försorg om icke blott tyska gränsernas betryggande, utan äfven den europeiska jemvigtens upprätthållande. Här såJedes finner man den första återverkan af kejsar Napoleons proklamation den 3 Maj, hvilken icke vidare söker att fördölja, att österrikarne skola förlora sina besittningar till Adriatiska hafvet, således utjagas ur Italien. England och Preussen måste emot denna djerfva proklamation uppställa den frågan, om de, oafsedt den italienska saken och den från alla sidor erkända nödvändigheten att förändra de s. k. specialfördragen, med likgiltighet kunna åse att den europeiska jemvigten på ett ganska ingripande sätt rubbas till Frankrikes förmån. Det är anmärkningsvärdt, att strax efter utrikesministerns förklaring om Preussens pligt att söka bevara den europeiska jemvigten, lugnande förklaringar anlände från Paris. Det vill säga: Preussen är lika så litet hotadt som Tyskland, och Frankrike eftersträfvar för sin del. inga eröfringar i Italien. Man har likväl icke deröfver känt sig lugnad i London och Berlin, utan begärt upplysningar om kejsarens afsigter och huru långt han ämnar utsträcka kriget. Dessa förfrågningar och interpellationer hafva hittills icke varit officiella och framställda i kategorisk form. Dock lärer någon sådan icke uteblifva. Emellertid har Frankrike officielt och på förhand svarat, att skulle det segerrikt gå ur striden, vill det för omorganiserandet af de italienska staternas förhållanden sätta sig i förbindelse med de andra makterna. Man inser att det framför allt ligger Frankrike om hjertat att icke blifva isoleradt och åtminstone skenbart hafva Europa -på sin sida. Emellertid är allmänna tron att England och Preussen skola begära vidare garantier. De s. k. medlande makterna laga sig till att förbereda ett ultimatum, som i ett gifvet ögonblick skall föreläggas båda partierna. För att kunna göra detta med eftertryck rusta sig Preussen och England: på det kraftigaste. Preussen är för öfrigt jemnt beredt på det fallatt detsamma af. statsskäl kan tvingas att deltaga i kriget. Det tyska förbundet kan lätt ledas att öfverskrida gränsen. Den franska flottan behöfver blott kapa ett skepp, tillhörande en köpman i Triest, och förvecklingen med förbundet vore färdig, ty Triest tillhör, såsom bekant, Tyskland, lika såväl som Köln och Berlin. Man ser deraf, huru svårt det är att upprätthålla programmet om den absoluta neutraliteten, som Frankrike begär, oafsedt derifrån att Preussen icke med likgiltighet kan åse att den europeiska jemnvigten störes till förmån för Frankrike och Ryssland. Ett vigtigt moment i denna sak erbjuder Syd-Tysklands stämning, som blir allt mer och mer fientlig mot Frankrike. Ett förslag om förbundskontingenternas mobilisering har visserligen i Frankfurt blifvit hvilande, men detta skedde med stor svårighet, och det är att förutse, att, skulle Österrike lida ett nederlag, Syd-Tysklands böjelse för att lemna Österrike hjelp skall blifva så mycket mer liflig. Om denna rörelse i Tyskland, som bereder så många hinder för krigets lokalisering, måste jag närmare underrätta er. Hvilka sympatier eller antipatier man än må hafva för tilldragelserna i Italien, så är det framför allt nödigt att man gör sig redo för de faktiska förhållandena och riktigt bedömer situationen sådan. den i verkligheten är. Att Preussen förbereder sig för alla eventualiteter, äfven på deltagande i kriget, synes deraf att regeringen äskat så stora finansiella medel af kamrarne. Utom Jånet af 40 millioner thaler, som den 11: beviljades af andra kammaren, har finansministern föreslagit att använda de för amortering af jernvägsaktierna bestämda fonderna äfvensom flera andra kassabehållningar och öfverskott i budgeten till krigsbehof. Man kan antaga, att förslagen gå till en summa af mer än 50 millioner thaler och således vida öfverstiga en neutralitetsbudget.,. Preussen och Tyskland skulle sannolikt hafva SE a a mes nn le 4