ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN), ROMAN ar 3 EHILIE CABLEN. Besynnerligt det! Fruntimmer bruka ju alltid ha sådana... Nå, vi skola sätta oss som vanligt: det är väl icke värdt, supponerar jag, att vänta på någon anmaning... Du står a Beate-Mårie, som om du skulle tappa änderna! Nå, det undrar jag icke på — det fins ju ingenting annat på bordet än dina egna favoriträtter. : Mina favoriträtter — käre man, jag dricker ju blott kaffe.n Jaha, tänk så märkvärdigt — du dricker bara kaffe? Du skulle kanske dricka porter och vin på morgonqvisten, dra din aptitsup i botten och äta somen karl? Supponerar det ennars var en pik åt mig för det jag ej nöjer mig med fruntimmerskrafs... Så så, mamsell dotter, inga drömmar, inga aningar?, Pappa tycks med flit vilja skrämma upp mig... Jag hoppas till Gud attingenting händt våra vänner? s Våra vänner — supponerar jag också — haräväl ingenting händen E Vid dessa ord, hvilkaginneburo en bestämd häntydning på från hvad båll vinden blåste, började oron sminka Majkens kinder med sin olycksbådande granna färg. Pappa bör icke tala i så förtäckta gåtor! Jag nekar ej att de väcka min fruktan, och hvad kan den gifva pappa för fägnad? Moss slog i ett stort glas vin; och sedan han tömt det så godt som. i ett drag, satte han. det hårdt tillbaka mot bordet. Det skulle vara: lyekligt; dotter, om du ) Se A.B. tcin 1—47,49-—58; 61—081, 83—100; 102, 105::0eh 107-112