Ar ETT KÖPMANSHUS I-SKÄRGÅRDEN?). ROMAN ar ENILIE CABLEN. Hvilket kaffebord, hvilken lyx af blommor i Thorborgs hage — och hvilket friskt prat bland medlemmarne, i den lilla sällskapskretn! Till och med gumsen borta på semmarnöjet tillkännagaf sin förnöjelse med långa språng, emellan det han -nedlät sig att leka ett slags kurra gömma med två små trefliga grisar, hvilka han af moster Vivika erhållit som ett slags underordnadt sällskap. Ankorna plaskade. och muntrade sig som vanligt i diket, och små sillar och hvitlingar hoppade vid strandbrynet. Hela scenen var lifvad. Öfverallt doftade rosor och jasminer, blandade med den friska luften från hafstången. Solen lyste varm och klar, men icke så brännande, ty en-frisk bris hade renat luften — och den brisen kunde i hvarje stuud, enligt de vänrtandes tanke, hemföra dagens hjelte: kontrollören. Hur snart, tror farbror, han -kan komma att tillträda tjensten? frågade Hjelm, medan Emilia och Tborborg gått. ned: till stranden för att blicka efter jakten: Icke förrän fram på hösten. Det blir väl vid samma tid sont Moss med familj åter tågar in på Svartskär. Aj, bror, aj, det kommer aldrig alt blifva slut med svedan i det såret. Jag vill: icke låta son min se hur stor smärtan är — men stor är den. Och-olyckligtvis., inföll Fljelm, är det en af dessa smärtor, för hvilka vänner icke hafva någon tröst... dock, det var illa sagdt. Hade farbror yttrat samma: ord till -gubbarne på Ufklippan, skulle de se sitt . enkla och -hjertevarma språk, som det icke är värdt för någon annan att intränga uti, ha gifvit ett helt ännat Kette ) Se A. B. n:is 1—47, 49 —58, 61—81, 83—100, 102, 105 och 107—111