klang i grytan. Nå, gubevars, är det någon till hands, så ska vi niga och ta emot med uppräckta händer. Men annars tänker jag en tanke för sann, att det inte är mer än en qvinnsmenniska som skryter med friare här i huset. Aldrig hade Thorborg skrattat så hjertligt, så villigt, så gladt och friskt. Aldrig tyckte hon lifvet ha sett så rosenrödt ut. Gudmars: befordran, samtalet med fadern; boppet att kanske inom en månad : erhålla svar från befälbafvaren på briggen Örnen och sedan vissheten om den djupa glädjekänsla, som skulle slå sig ned hos honom, då han, genom hennes postskriptum i det för en månad sedan afsända brefvet, fick veta hur präktigt Hjelms firma gått upp igen, sedan den förenat sig med det gamla huset Moss. Allt detta sammanlagdt bildade en helhet, som kom Thorborg att glömma det bekymmer, hvilket dagligen tyngde henne för Maikens och broderns förening. Och icke en half aning hade hon om huru det nu stod till med denne broder, som bon så högt älskade, Hon njöt i flykten den sista sälla stunden, innan molnet fulladdades öfver det fattiga kapellbostället. På vägen framåt stranden kommo samma eftermiddag Hjelm och hans unga hustru sf. terskickade för att vara Gudwar til vid hemkomsten och deltåga i den vigtiga skålen för kontrollören. SER Thorborg hade dock icke i biljetten sagt mer än att de väntades till en liten famijfest, och detta var nog att ha gifvit an!edning till all möjlig undran. : : En sprittande liflighet röjdes i Kvarje drag af Emilias sköna ansigte, som blomstrande framtittade under den lätta sommarhattens blommor och så fängslade hennes make, att han blott pjjöt ögonen tala.