och när en dåtar Pelle med i räkningen, kunde di nog räkna ut att det var så godt att ge sej först som sist — Tig, ditt högmodiga nött befallde löjtnanten. Här blir visst fråga om parlamentering nu ... Han håller rakt mot oss ... Vindkåren slaknar af — det blir stilla bleket. Hvad menar löjtnanten, j Pelle ? frågade Sven med: ett slags hög hviskning. Kan Olagus ha gevär ombord och ärna öfverfalla 0887 Det ser inte olikt ut! svarade Pelle tvärt. Emellertid nalkades. båtarne hvarandra med en oroande hastighet. Hvad helst här blir afo, yttrade löjtnanten med iskallt lugn — tvetydig ser leken ut — så vet ni, mina vänner, att kustbevakaren icke får se sig tillbaka. Kronans flagg må svaja öfver lefvande eller döda män, lika godt, blott den icke svajar öfver någon, som svikit sin Pligt! ; Godt! svarade Pelle. Sven slog med en stor åtbörd ut armarne. De må vara upptända af dryckesverk — det ser en på dem och deras kopparfärgade ansigten — men här står en, som inte skall glömma att han heter Sven Dillhufvudt Nu är ordet sagdt ... Men käre löjtnanten akta sej! De ha öppnat tiljorna och langa opp stenar och jernstycken.n Jag ser det nog ... Öfverfalla de, så passa årorna — låt 0ss icke komma långsides, utan ro förbi och vänd sedan! Om de kasta, följ då noga deras rörelser, så bör ni kunna undvika faran.o S Båtarne, som nu voro skilda endast genom några famnars rymd, gledo helt sakta emot hvarandra, SN Den order, som löjtnanten gifvit sina män, verkställdes helt: ordentligt. ; Olagus Esbjörnsson,, ropade jaktens be