ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN ). j ROMAN Ar EMILIE CARLEN. .....Jag vet icke huru du uppfattar. dettå utbrott af min inre känsla, Men låt mig säga dig — ty nu känner jag ett behof att anförtro dig allt — att hela min tjenstetid som kustuppsyningsman utgjort en skärseld, den endast kärleken. till .dig gjort mig Villig att enomgå.Mången gång, älskade, tyckte ja ig sjelf vara lika usel som angifvaren, d jag följde hans vinkar och lagen sedan tillät honom dela vinsten af bytet, Men pligten, den ;jernhårda. pligten, stod:.då framför mig — liksom den nu och alltid blir mitt rättesnöre, så framt icke min öfvertygelse skulle undergå någon nu oförstådd förvandling, mognad genom händelserna, egen eftertanke och pröfning. j Att dock förr hafva erkänt något sådant för dig, skulle ju varit att säga: Så mycket kostar--mig min kärlek!s Att säga det nu, gifver dig kanske anledning att fråga huru jag med dessa ideer ochkänslor kan-:älska tjensten.. Jag.svarar dig, att sedan skärselden är genomgången, längtar man efter ersättning. , Min bana som kontrollör skall icke neddraga mig till dessa icke sällan, snart sagdt, smutsiga. regioner, i hvilka tullbevakaren får lefva. Men ett hoppas jag med visshet du tror: att, så som , förhållandet i detta ögonblick står, din Gudmär hvarken skall blunda eller vika! be Ock, sälskade, älskade, kommer jag icke hem från denna färd, så vet jag att de två kära varelser, som det ensliga kapellet innesluter, alltid i ditt starka hjerta skola finna en tvåfaldig kärlek, Och du, sjelf, min mö — det vet jag äfven J Se-AB; ris 147,49 58, 6181, 83—100, re 107: och 108: 49-58, 61—8B1, 83—109, 102,