STOCEHOLM den 13 Maj. Hvarför strider man i Italien? 1 Den italienska kris, som i dessa dagar tändt krigetsvbrandfackla.i Europa, har, såsom man vet, tagit den allmänna uppmärksamheten i anspråk ifrån det ögonblick då telegrafen kringförde berättelsen om franske kejsarens hotande nyårshelsning till österrikiska ambassadören. Under den närmast förut förflutna tiden talades föga eller intet om Italien; de diplomatiska konflikterna mellan vestmakterna och neapolitanska hofvet voro hardt nära förgätna, liksom grefve Cavours framställningar vid pariserkongressen, och ingen tänkte på Italien och den italienska frågan såsom något, som nu kunde komma på dagordningen, än mindre blottställa vår verldsdel för de obefäkneliga eventualiteterna af ett vidtutseende krig. Väl visste man att i Italien en hemlig -glöd : brann -under den till utseendet lugna ytan; men, sade man sig, så länge Louis Napoleons trupper stå i Rom och österrikarne i Anconaoch Bologna, ärintet utbrott att befara. Man har-derföre mångenstädes varit benäen att anse Louis Napoleons ord till baron öbner såsom sjelfva roten och upphofvet till den nuvarande konflikten, och man har, såsom en följd deraf, antagit, att anledningen till kriget icke varit någon annan än den, satt: kejsar Napoleon velat krig; att han beHöfde något; hvarmed han kunde sysselsätta sinnena i sitt eget oroliga land; att han ansåg det för sin ställning nyttigt; att gifva franska nationen en åderlåtning. Vi äro alls icke fallna för att försvara Louis Napoleons handlingar, och vi betrakta med -ett-billigt--misstroende-hans planer; Likväl tro visatt i ett ögonblick, sådant som detta, detär: angeläget, att man pröfvar och gör sig reda för hvad som kän vara sannt och hvad som kan vara grundlöst uti en föreställning, sådan som den, på hvilken vi nyss hantydt. En sådar pröfning gör det, efter vår uppfattning, otvifvelaktigt, att krigets utbrott just nu verkligen berott på Louis Napoleon; att kriget . varit, hans bestämda och väl öfverJagda : beslut;:och att det är hans i sammanhang dermed :vidtagna mått och steg som bragt sakerna till den punkt, att kriget slutligen blef oundvikligt. Att det blef Österrike, -som först slog till, förändrar -härutinnan alideles ingenting, ty det är uppenbart, att Österrike bestämde sig dertill först sedan det öfvertygat sig, att Frankrikes beherrskare bestämdt ville kriget och att hvarje dags ytterligare uppskof med utbrottet endast skulle göra Österrikes ställning mer och mer ofördelaktig. Skärskådar -man närmare förhållandena påminner man ..sig den: förändrade ställning, som Österrike genom 1815 års fördrag intog uti och till Italien; drager man tig till minnes det sätt hvarpå Österrike sedandess begagnat sig. och sökt begagna sig af denna sin ställning, och tager man slutligen i betraktande den närvarande, af alla dessa orsaker allstrade ställningen i Italien, så skall.man likväl finna, att den italienska krisen: är af vida äldre datum än nyårsdagen 1859, och att Louis Napoleons Hotelser endast voro signalen till ett utbrott, för hvilket han : visserligen valt tidpunkten, men som, till följd af omständigheternas och händelsernas tvång, förr eller senare måste inträffa. Den italienska frågan berörer alltför mänga och alltför vigtiga intressen för att hon icke skulle -oemotståndligen kräfva en lösning. pDenna fråga — säger en fransk författare, hr Ch, de Maåzode — är af. vigt för den europeiska ordningen genom de jemnvigtsproblemer, som med henne äro förbundna; för samhällenas lugn och trygghet i allmänhet genom. de revolutionära faror, för hvilka hon ären outtömlig källa; för hela den moderna civilisationen, genom de nationalitetsoch frihetssträfvanden, som utgöra sjelfva hennes innersta -väsende. Den italienska frågan är till för alla, äfven för dem, som förneka henne; men hvar och en betraktar henne på sitt sätt. För England uppenbarar hon sig i Neapel och i Rom, i skepnad af de usla styrelserna; Österrike förlägger henne i Turin, der denna makt ser härden.för alla revolutionära rörelser på halfön, under det Piemont och italienarne i sin ordning förlägga henne till Milano och Venedig, der de stöta på det utländska herraväldet; Frankrike förlögger henne litet hvarstädes, och genom denna konflikt mellan åsigter, sträfvanden, till och med lidelser, erhåller den kris, som plötsligen utbrutit i Europa, sin stora betydelse.n Men hvarest och under hvilken skepnad man än uppsöker den italienska frågam, stöter man öfverallt på det österrikiska väldet såsom källan eller stödet för de missförhållanden, -som ega rum, såsom den egentliga och verkliga: orsaken dertill, att uti Italien icke finnes något oberoende, utan att det måste befinna sig i öppen och ständig fejd med Österrike. Undergifvenhet för Österrike och solidaritet med denna makt, hvilket är liktydigt med uppgifvandet af all nationaliet, eller ock motstånd, färdigt att när som helst urarta till konflikter under de mest olika, vilkor — sådant är det närvarande tillståndet i Italien: Ett sådant tillstånd har visserligen icke varit afsedt genom 1815 års traktater, men fröet devrtil!l måste likväl sökas ni de kombinatio