Hålet igenpluggades med en pinne och banlet knackades försigtigt tillbaka i sitt förra äge, så att hålet omöjligen af någon kunde upptäckas. Det der var minsann listigt nock! utlät sig Börje. Nu begriper jag hvad slangarne ska vara till för nytta. När skaffa du dej dem? Vi ha inte haft sådana förr. Jag kunde väl inte smugla från mej sjelf heller, när jag haft hem mina små konjakspartier för krogarna, och jag var för slug att då lära det åt dej, för då kunde du ha kapplakat från mina ankare. Men nu, när jag fått den här Anddraken — för jag kan låta dej veta att det allaredan är oppgjordt om skutan — blir jag betrodd storsaker för mörkökarlarna och storköpmännen, och derföre har jag ställt mej så, att jag kan göra heder åt den äran och ta mej en liten förtjenst bredvid ... Nog bör de bli nöjda med mej, när jag fört min drake så långt som hit utan att tullkammarns drake låtit se den minsta skymt af sej. Det är, develn säcke mej, inte att ta på hyllan heller att hålla rent vatten genom klokskapsvett! ; Du har väl skickat honom april någor annorstans — för jag vet att du är hemma i såna angifningar, sedan han helsadv på css vid mamsell Majkens resa f Om jag det också hade gjort, genmilte Ragnar med ett litet halft skrått, så tar ban inte skada af det — det är inte första gången herr löjtnanten fått lång näsa på sådan färd. SS I alla fallv, återtog Pörje lite försmädligt, ligger bästa beskyddningen i det att båten är mörkökararnas — de kan smugla så mycket det lyster dem alltsen affärn vid Utterbohufvud. Den gången hade löjtnanten lycka med sej, men jag tror inte att han skulle fresta påct än en gång sen Olagus gjorde det