br a före ÖRE ög år tg SR PR vet AA landets flesta näringar, att ingen nu kan beräkna eller förutse detsamma. Man drager sig, emedan jernvä garne, fruktar man, ej skola bära sig,. Men hvad betyder det! Bära de sig ej, då landets produktion, lif och rörelse genom dem inom kort tid mångdubblas? Nej, det vill man ej begripa, utan man inskränker sig till att vilja se endast sjelfva jernvägarne och ej deras ofantliga och välsignelserika verkningar (isynnerhet för ingeniörerna som få bygga dem !), och med detta åskådningssätt gronderar man öfver möjligheten, att staten de första åren, eller de första 10 till 20 åren — lika godt — får betala hela räntan. Ja, är det icke förfärligt! Men desamme försigtige småhushållare (som vi betecknat med ordet man), tro de, att jernvägar böra anläggas endast för sin egen skull och ej för sina nyttiga verkningar? Eller äro verkningarne ingenting värda? Hvad säger sman, derom; att staten för ej längesedan till en simpel landsvägsförbättring på en sträcka af något mer än 1!y, mil, mellan Malmö och Lund, anslagit en samma af 86,444 rdr bko eller 129,666 rdr rmt? Det är sant, att staten slipper att omedelbarligen underhålla denna väg, men också ger den ej ett öres afkastning, och den stora anslagssumman anses ändå väl använd. emedan-en svår kommunikation derigenom kunnat uprphjelpas till. den allmänna rörelsens underlättande. Att jernvägarne läggas der den mesta trafiken kan påräknas, är onekligen riktigt, och bäst är naturligtvis, om de äfven betäcka räntan på anläggningskapitalet; men att af småaktig fruktan hellre ej vilja anlägga några jernvägar alls, än att upptaga lån för deras åstadkommande, är och blir lika oklokt af staten, som af en köpman, om han emot 6 procents ränta kan få låna penningar till en affär, som säkert inbringar honom 100 procent, men han af pur rädsla för skuldsättning låter bli att begagna sig af lånet och således går misste om hela affären. : Kan staten till på köpet få upplåna de för jernvägar: erforderliga kapital inom landet (att det ej är omöjligt, vi sar jernkontorets stora upplåning i fjol), så kan man nästan säga, att en af de bästa affärer en stat kan göra är jernvägar. 4 Vid genomläsning af ofvanstående lärer man först lägga märke till den sinnrika och lyckliga uppfinning som författaren gjort af skiljaktigheten mellan staten och enskilda såsom låntagare, nemligen att staten aldrig behöfver betala ett huru stort lån som helst mer än till räntan. Visserligen förekommer ett item härvid uti uttrycket: om ej undantagsvis men det påföljande resonnemanget visar att författaren ansett undantagen betyda ingenting annat än att staten väl kan, om den vill, men aldrig behöfver betala kapitalet. Mången skall säkert lyckönska det allmänna till denna upptäckt just nu då inbetalningen af det bekanta tolfmillionslånet annars redan i höst skulle taga sin början. Underrättelsen att det nu icke behöfver betalas mer än till räntan — ehuru denna utan tvifvel är något dyr — skall vara välkommen synnerhet för dem, som fått lån af statslånefonden och snart skola betala, ty de böra väl också få litet med af välgerningen. En sak tycka vi likväl författaren till artikeln har orätt i. Man drager sig), säger han, i Sverge för att skuldsätta sig. Månne icke snarare den klagan har något skäl för sig, att svenskarne. äro ganska benägna att låna sig fram, och alltför obekymrade att spara för morgondagen... Också bekräftas hr Ner mans sats icke af de sednaste uppgifterna på de vid rikets domstolar tagna inteckningar, som under året 1857 hade uppgått, om vi min: nas rätt, till öfver-hundra millioner i fastigheter på landet och i städerna tillsammans; och hundra millioner äro ändå ej så litet, äfven i vra storartade tider. Men . nu, angående jernvägarne särskildt? Man drager sig, säger författaren, emedan jernvägarne, fruktar man, ej skola bära sig. Men hvad betyder det? Detta uttryck är onekligt dräpande och erinrar om en gammal visa, hvars refräng är: Hvad gör väl detta om ett hundrade år? Så bör man ock betrakta saken för att kunna följa författarens fantasi i dess flygt. Inom. de hundra åren torde:dock förhållandet blifva något annorlunda. Man måste då alltid ihågkomma, att: det icke är någon tvist om jernvägars nytta för ett land. om .de äro förnuftigt anlagda. Deronv:äro alla ense. Men anhängarne af de gamla statsekonomiska skolorna, från Adam Smith till Robert, Peel, drifva den satsen -att -.man i allmän som enskild hushållning alltid med stör: sta fördel använder medel: på sådana företag som hastigast återgifva både, ränta. och kapital, emedan detta snart bereder nya medel att disponera på annat håll;-och om i den enskilda hushållningen två förslag erbjuda sig: ett. som. ej kan återgifva räntän förr än om tio år; det andra som kan betala 123å 15 procent genast, så händer det sällan eller aldrig att ej det: sednare. får -företrädet; ätminstone anser man den hushållare för en dårejy som handlar annorlunda. Af samma skäl ha ock den hittills gällande nationalekonomiens anhängare trott att då störa Jernvägsföretag ej kunna åstadkommas utan bjelp af statens kredit, så borde staten företrädesvisi lemna denna kredit åt sådana deriland, der det kunde ske med minsta uppoffring, och der de, som bo kring jernvägarne och hafva nytta deraf, vore beredda att sjelfva åtaga sig någon uppoffring eller ansvarighet. Att många sådana kommunikationslinier: finnas är lika litet att betvifla, som att naturligtvis ingen gör någon uppoffring så länge vissa orter få jernvägar till skänks på de skattdragandes i hela riket bekostnad. Allt hvad förf. yttrar om jernvägarnas välsignelserika verkningar,, står således utanför sjelfva tvistefrågan, och hr Nerman tycker icke hafva fattat eller velat fatta hvad denna egentligeri handlar om. Detta är icke ens buruvida det är nyttigt eller ej-attstaten upptager lån, hvilket i många fall kan vara behöfligt, utan helt enkelt huruvida detär nyttigt eller Tofligt att folkets ombud bortkasta hundratals millloner till och med under den af författaren här erkända förutsättning, att icke ens ränta derpå skall kunna erhållas, och sålunda belasta samtliga de skattdragande med en ny utgift, flera gånger större än. hela. den nuvarande bevillningen, blott för den, om ock sanna beräkningen, att rörelsen skall öka sig i de trakter som ligga nära till jernvägarna. Ty de fantasier, hvilka funnit ett framstående uttryck i författarens påstående att landets produktion, lif och rörelse skall genom dem innan kort mångdubblas, äro alltför skenande. och det nyssnämda uttrycket redan nog för att visa huru omogna hans betraktelser äro: MVYInGTE RER eek nr RIK RT SNR