STOCKHOLM den 5 Maj. Den svenska högkyrkligheten 1 kamp mot pretestantismens grundidöer. Det skulle för mycket upptaga utrymmet och icke heller rätt öfverensstämma med denna tid:ings egenskap af en politisk tidning, om vi ville ville försöka steg för steg följa och gendrifva de läror, dem Svensk Kyrkotidning för upprätthållande af den kyrkliga tvångsmakten samt en blind slösinnad underdånighet under kyrkans myndigheter i hvarje nummer predikar. De låta också kortligen sammanfatta sig i några hufvudpunkter. Först: En fullkomlig förvridning af det normala förhållandet mellan kyrka och stat, så att kyrkan må kunna hvälfva på staten skyldigheten ! att genom lagens arm upprätthålla den be-l! kännelse, som man en gång antagit, samt hindra alla derifrån afvikande läror att få in-! steg, om detta än måste ske med ett full-)! komligt undertryckande af den samvetsgrann-? het och ärlighet, hvarpå ej mindre statens än ( kyrkans cdliga kraft och bestånd hvilar. Att l kyrkan, såframt hon verkligen har sanningen 1 på sin sida, också just uti denna sanning harl! den säkraste borgen för sitt bestånd och förj! sin segerkraft öfver villfarelserna samt att allt ! tillitande af lagens arm och statens tvångsmakt ! i sådant hänseende blott är en indirekt an-! klagelse mot kyrkan sjelf, att hon ej lifvas mer af densamma anda, hvarmed den äldsta ! kristna kyrkan under svåra förföljelser bese-: grade den mot henne kämpande hednaverlden, j förtiger man härvid visligen.. För det andra: 1 Ett idkeligt nedsättande af den reformerta j kyrkan samt alla andra protestantiska kyrkosamfund. Förbållandet är, att under loppet af det innevarande seklet och framförallt på de senare åren lutheraner och reformerta och sammaledes äfven protestanter af andra denominationer, med bortläggande af den gamla kyrkliga ofördragsamheten, allt mera hafva begynt närma sig hvarandra, och med ett fördomsfritt omdö -:e läsa hvarandras skrifter. Men härigenom har äfven okunnighetens mörker börjat skingras. De hafva lärt att ömse-! sidigt akta hvarandra såsom trosbröder samt : att de läror, hvari de skilja sig från hvaran-! dra, äro af en underordnad. vigt i jemförelse med det kristliga lif, som de gemensamt pre1 dika. Också förenade sig i Preussen redan i för omkring 40 ir sedan lutheraner och re-1 formerta till en gemensam kyrklig bekännelse I under namn af den unerade kyrkan. Härifrån 1 hafva båda kyrkosamfunden hemtat kraft attl, bortlägga allt mer de fördomer, som i refor-. mationsseklet skilde reformatorerna från hvar: andra, samt att med framgång fortsätta detls af reformatorerna påbegynta verket till stegrad i insigt uti vår kristliga läras sanning och denl 1 nas rening ifrån förgångna mörkare tiders få-. kunniga uppfattning. Men för dem åter, som, li liksom nylutheranerna i Tyskland, i en papistisk I andå gerna vilja bruka kyrkan blott till ett. medel att bålla folken i mörkret, kan dettal; icke-vara annat än ytterst hotande och far-1 ligt... Fördenskull söka de att, om möjligtl. vore, på nytt upptända den gamla: fanatismens l: glöd mot alla andra protestantiska kyrkosam-, fund... För det tredje: En oförändrad bokstaf-: lig fasthängighet vid alla kyrkans symboliska böcker. En trogen fasthängighet vid det, somå l; utaf fäderna blifvit lärdt och i bekännelse-, skrifter blifvit inskrifvet, har varit ord, som I ända ifrån kristendomens första sekler hafva , haft och ännu alltid ha. en god klang uti); mångas öron. I sistnämda hänseende har det; sist ankomna numret af Svensk Kyrkotidning en artikel, som vi ej ansett oss böra. med tystnad förbigå. : Denna artikel har till öfverskrift: Kan) den evangelisk-lutherska kyrkan i exskilda punkter förändra sin bekännelse, och har en så-11 dan förändring i Sverge redan skett? Svensk 1 Kyrkotidning utgår här ifrån den augustanska l4 bekännelsens definition af kyrka såsom de ll: heligas samqväm, uti hvilket evangelium rent lärdt och sakramenterna rätt brukade varda, och hvarvid ytterligare tillägges, att till Guds församlings sanna. enighet. är nog: att vara samdrägtig i evangelii rena lära och sakramenternas bruk, men att det icke är af nö1 den, att allestädes skall vara lika mennisko-) stadgar, kyrkoseder eller ceremonier af men: niskor instiftade. . ;z Med stöd af dessa den Augustanska bekännelsens ord argumenterar nu Svensk Kyrko-! tidning: Men är evangelii rena lära ett nödvändigt och väsentligt kännetecken för den ! sanna och rätta kyrkan, så är ock klart, att hvarje kyrka, hvilken, såsom den lutherska, enligt, dessa grundsatser sjelf är och vill vara en sann och rätt kyrka, omöjligen, kan be-1 trakta den rena läran såsom vore den ett ännu aflägset mål, hvilket kyrkan genom sina åtgärder, sina forskningar, sina beslut, sina tid efter annan i bekännelsen vidtagna större eller mindre förändringar så småningom.skulle J. närma sig. Ty vore utfinnandet af den 1822 , läran ett sådant mål, en sådan oupplöst uppgift, och vore således läran i sin renhet. och fläckfrihet ännu icke förbanden, så funnes. . enligt samma angifna grundsatser, icke heller J. den rätta kyrkan sjelf. Så sant alltså som den lutherska kyrkan t or på sin egen tillvaro såsom Herrans rätta och sanna kyrka, så sant kan hon icke anse bekännelsen såsom ett hen-, nes eget verk, hvilket hon skulle så småningom. . förbättra, utan tvärtom måste hon i den uti bekännelsen gifna läran se sin förutsättning. . den konsitutiva grund, på hvilken hon hvilar. I och det.heliga, upphöjda palladium, kring hvilket Kon samlar sig, och på hvars oförkränkta bibebållande och bevarande hon vill igenkänna sig sjelf och sina medlemmar. Att