farande religiös exaltation; i anledning af hvilk: yttranden hr ordföranden erinrade Fläck att krigs rätten icke hade för afsigt eller ändamål? att sök: förmå honom till förändrad öfvertygelse i andlig: ämnen, utan endast att ransaka angående hans an gifna vägran att åtlyda emottagna order, samt att Fläck, derest han i sistberörde afseende hade att göra tillägg till hvad hah förut berättat eller lemna vidare upplysningar, egde att sådant nu fullgöra, dertill Fläck svarade att han icke hade vidare att Jandraga. Aktor förmälde sig numera icke kunna framställa något ansvarspåstående mot Fläck, sedan k. sundhetskollegium förklarat honom icke vara tillräknelig för den åtalade förbrytelsen, men yrkade att har måtte kännas skyldig ersätta vittnena kostnaden för deras inställelse samt att med honom i öfrigt måtte förfaras i öfverensstämmelse med k. brefvet den 9 Mars 1826. Vederbörande tillsades häruppå afträda under det krigsrätten öfverlade till följande, för dem åter inkallade afsagde Utslag. Ehuru soldaten vid Orsa kompani n:r 31 Fläck, Olof Larsson, fritt och otvunget erkänt att han, efter erhållen del af de order, som chefen för nämde kompani, kapten C. H. Friberger, med stöd af 3 kap. 75 4 af soldatundervisningen och 6 1 och 6 mom. i 3:dje delen af K. M:ts nådiga tjenstgöringsreglemente, till iakttagande inom kompaniet utfärdat derom, att manskapet, derest giltige skäl ej hindrade, skulle uti sockenkyrkorna bevista de allmänna guds tjensterna, hos kompanichefen anhållit om befrielse derifrån, enär han öfvergått till baptistiska religionssekten och af sitt samvete ansåge sig förbjuden att berörde andaktsstunder öfvervara samt att Fläck efter erhållet afslag å berörde begäran, såsom icke grundad å giltigt skäl, förfallolöst uteblifvit från allmänna gudstjensten den 30 sistlidne Januari, och derefter icke allenast samma dag förklarat sig ej kunna efterkomma den genom afdelningschefen, furir Hedberg honom ytterligare delgifven befallning att å sönoch helgdagar bevista gudstjensten i kyrkan, utan äfven den 5 derpåföljde Februari vid förhör inför kompanichefen och efter erhållna förnyade föreställningar om sin i gällande författningar stadgade skyldighet att bevista den allmänna gudstjen sten och sin pligt att ställa sig undfångne order till efterrättelse, äfvensom om det stränga ansvar, som olydnad deremot medförde, bestämdt vägrat att åtlyda ifrågavarande order om den allmänna gudstjenstens öfvervarande i sockenkyrkan; och Fläcks berörde vägran är till riktigheten af vittnen bestyrkt; likväl, och som k. sundhetskollegium, enligt dess d.. 31 sistl. Mars afgifna utlåtande angående Fläcks sinnesbeskaffenhet, funnit Fläck vid begåendet af åtalade förbrytelsen med allt skäl böra antagas hafva befunnit sig uti ett sådant tillstånd af religiös exaltation, att han i följd deraf saknat förmåga att sina handlingar fritt bestämma och deras följder bedöma, finner krigsrätten Fläck icke kunna något ansvar i målet ådömas, utan varder, med stöd af k. brefvet den 9 Mars 1826, till vederbörande öfverlemnadt att om honom taga vård, så att han ej må blifva vådlig för allmänna säkerheten; skolande kostnaden för såsom vittnen i målet hörda fanjunkaren L. von Knorrings och furir O Hedbergs inställelse vid rätten gäldas af Fläcks tillgångar med tjugofem riksdaler åttiofyra öre riksmynt till dem hvardera, hvilken kostnadsersättning för så vidt Fläck ej förmår densamma utgifva, skall af allmänna medel utgå. Dock varder detta utslag K. M:ts krigshofrätts prö:ning och skärskådande understäldt. Ifrån förestående utslag var hr kaptenen Törnebladh af skiljaktig åsigt, så till vida att, då ofvan åberopade nådiga bref den 9 Mars 1826 endast handlade om vansinniga personer, som voro för allmänna säkerheten. vådliga, hvilket icke kunde anses vara förhållandet med soldaten Fläck, hr kaptenen ansåg något yttrande icke böra i utslaget inflyta angående Fläcks framtida vårdande. Efter meddelad underrättelse att den, som med utslaget icke åtnöjdes, egde deröfver anföra besvär hos K. M:ts krigshofrätt sist före klockan tolf å tjugofemte dagen härefter, som, denna oräknad, blifver onsdagen den 11 instundande Maj, och att Fläck, derest han sig besvära vill, hade att sin klagoskrift inom samma tid inlemna till konungens befallningshafvande i länet, återfördes Fläck till cellen och öfriga vederbörande afträdde. År och dag som ofvan Ino fidem protocolli. SF. Falk, Utlåtande om häktade soldaten vid kongl. Dalregementet n:r 31 Fläck Olof Larssons af Orsa kompani sinnesbeskaffenhet. Såväl af de nu återgående handlingarne som af de flerfaldiga samtal jag å härvarande cellfängelse haft med den häktade Fläck är:klart, att han med full insigt, såväl af det lagstridiga i sin handling som af det ansvar lagen derför stadgar, vägrat att, enligt erhållna ordres, bevista den allmänna gudstjensten i sockenkyrkan. Jag anser honom äfven i besittning af sina själsförmögenheters fulla bruk för ett fritt bestämmande af sina handlingar, ehuru han i sin religiösa öfvertygelse måste, från statskyrklig synpunkt, anses som irrig, ochi religiösa ämnen visar en något öfverspänd sinnesstämning. Dock i allt, som rör icke andeliga frågor, såvidt de ligga inom hans sfer, dömer han riktigt och sundt. För den trosbekännelse, som han nu synes med hängifvenhet omfatta, och dess afvikelser från den lutherska, redogör han fullt klart; och om han äfven, som jag ofvan anmärkt, i sin religiösa tro är något öfverspänd; är han det dock ej mera än att han kan anses på sin höjd ega ett sjukligt anlag till sinnesrubbning, men alldeles icke lider af verklig sådan. På grund af allt detta anser jag Fläck Olof Larsson vara fullt tillräknelig för den honom tillvitade och af honom erkända lagöfverträdelse; hvilket jag icke allenast på förut aflagd embetsed intygar, utan ock med denna min edliga förpligtelse, så sannt mig Gud hjelpe till lif och själv, bekräftar. Falun den 19 Mars 1859. Carl Alfred Kisel, Provinc.-läk. och läkare vid cellfäng. i Falun, LANDSORTS-NYHETER. Norrköping d.29 April. Det tillämnade jäaf Rhrititlat. kan glimgie II, ARR. ög an otitrom dt