färdigt. Hiires Rättegångsoch Polissaker. Polisransakningen angående notarien Nordqvist: död å Danviks hospitalet. I går hölls offentligt förhör om denna hemska till dragelse. Hr polismästaren Nyman ledde förhöret Till en början justerades protokollet öfver det ai hr Nyman å stället hållna förhör, sedan öfverläkaren, medicinalrådet doktor Sondns rapport om till dragelsen kommit öfverståthållare-embetet tillhanda Vid denna justering, äfvensom fortsatt förhör, var dock nu icke hr Sonden närvarande, utan tillstädeskommo endast vaktmästaren Carl Bernhard Tessmer, sköterskorna Maria Rosenqvist och Fredrika Lönngren, vaktkarlarne Carl Ericsson och Anders Eklund samt portvakten Björk. Ur protokollet, som nu justerades, inhemtades: att rummet n:o 38, som är beläget i nedersta korridoren, efter olyckshändelsen blifvit öfverstruket med hvit limfärg; att golfvet närmast fönstret till varit koladt, äfvensom understa delarne af spjelorna i trägallret framför fönsteröppningen och likaledes yttre brädet å den till venster i rummet varande sängen, samt att då hvitlimningen-undanskrapades hela rummet varit starkt svärtadt af rök. Fyra rutor i fönstret voro af hettan spräckta. Dörren är försedd med en fyrkantig lucka, som, då den utifrån icke är stängd, kan af den i cellen innevarande öppnas, och hvilken lucka blifvit af Nordqvist under branden med våld uppslagen, så att stängslet utanför gått sönder. Doktor Sonden berättade, att han med sitt i den skriftliga rapporten förekommande uttryck, att Nordqvist borde hållas på sitt rum några dagar, intilldess han åter kunde lugna sig,, afsettidet Nordqvist skulle inneslutas i något af de särskilta rum, : hvari våldsamma patienter bruka förvaras, helst detta medel, svid förut inträffade anfall, haft ett välgörande inflytande på Nordqvist. Vidare tillade hr Sonden, att de vid hospitalet anställda fyra vaktknektar äro af svedhuggning m. m. i högsta grad strängt anlitade, hvarigenom inträffar, att den noggrannare tillsynen -om patienterna endast kan utöfvas af vaktmästaren samt sköterskan och hennes biträde. Doktor Rignell instämde till alla delar i med.-rådet Sondens berättelse samt tillade, att åderlåtning, koppning och lavemang genast blifvit förgäfves använda för Nordqvists återkallande till lif. Vaktmästaren Tessmer hade af medicinalrådet Sondån och doktor Rignell, innan de på tisdagsmiddagen lemnade inrättningen, erhållit befallning att insätta Nordqvist i särskilt rum, hvarföre Tessmer kl. !,, 2 tagit vaktknektarne Eklund, Eriksson, Olsson och Lund med sig samt tillsagt Nordqvist, hvilken då uppehållit sig på gården och varit iklädd egna kläder, att följa dem, hvilket han genast utan motsträfvighet efterkommit, hvarpå han inlåstes i rummet n:o 38. Tessmer hade, innan han stängde dörren, visiterat Nordqvists alla fickor, men icke hans mössa och påhafda tofflor. Tessmer och vaktknektarne hade derefter gått att uträtta andra göromål, men en kort stund derefter hade sköterskans biträde, Maria Rosenqvist, som gått att hemta kaffe åt Tessmer, kommit springande och underrättat Tessmer, att elden vore lös i Nordqvistsirum. Tessmer skyndade då dit och öppnade dörren, men fann rummet alldeles uppfyldt af rök och Nordqvist liggande raklång på rygg ; med hufvudet å dörrtröskeln. Nordqvistshushållerska, Christina Lundberg, som dagligen brukat besöka Nordqvist, hade tillkommit och öppnat ådern, men han var redan död. Då han utbars, hade han endast gifvit ljudet. Håb från sig. Tessmer, biträdd af vaktknektarne, hade släckt elden, som fattat uti sängmadrassen, Vaktknektarne äfvensom sköterskorna afgåfvo enahanda berättelse som Tessmer. För profkurs undergående intagne straffången från Långholmen Frans Fröberg, som under förhöret visade en redig sinnesförfattning, berättade: att han, som förvaras i rummet bredvid det, i hvilket Nordqvist insattes, hört då denne nedfördes samt äfven iakttagit, att Nordqvist, sedan dörren blifvit låst, lagt sig i sängen, men kort derpå ett par gånger ropat att elden var lös och bultat på dörren, hvarvid Fröberg äfven börjat ropa på hjelp. (Forts.) Målet rörande soldaten Fläok. Vi återgifva efter Dalpilen nedanstående protokoll, som hölls vid Dalregementets krigsrätts senaste . sammanträde, i målet rörande soldaten Fläck, samt det utlåtande provincialläkaren dr C. A. Käsel afgifvit öfver den häktades sinnesbeskaffenhet: Utdrag af protokollet, hållet hos kongl. Dalregementets krigsrätt vid sammanträde å länsfängelsets sessionsrum i Falun d. 16 April 1859. 25 8. D. Det ransakningsmål, som senast förevar den 1 nästlidne Mars angående soldaten vid Orsa kompani n:r 31 Fläck Olof Larsson, tilltalad och häktad för subordinationsbrott, hade blifvit utsatt att till förnyad handläggning förekomma denna dag, sedan k. suudhetskollegii utlåtande angående Fläcks sinnesbeskaffenhet kommit chefsembetet tillhanda. Vid målets företagande i närvaro af fanjunkaren och svärdsmannen D. E. Holmsten, såsom aktor, och sergeant Klang, såsom kompanifullmäktig, samt efter det Fläck blifvit från cellen förehemtad upplästes först till justering det vid krigsrättens förra sammanträde förda protokoll, hvilket af Fläck erkändes vara riktigt uppfattadt, och derefter k. sundhetskollegii omförmälda utlåtande af den 31 sistlidne Mars af hufvudsakligt innehåll att, i betraktande af Fläcks ådagalagda öfverspända sinnesstämning 1 religiösa ämnen, hans ihärdiga vägran att endast uti en trosfråga efterkomma emottagna order, hans förklaring att hellre lida straff, än afvika från den irrlära han råkat omfatta, med det mera, som uti målet upplyst blifvit, k. kollegium funnit Fläck vid begående af den förbrytelse, för hvilken han är vorden under tilltal stäld, med allt skäl böra antagas hafva befunnit sig uti ett sådant tillstånd af religiös exaltatlon, att han i följd deraf saknat förmåga att sina handlingar fritt bestämma och deras följder bedöma, Efter uppläsandet häraf tillfrågades Fläck om han hade något vidare att i målet anföra, dervid Fläck anförde: att han icke ville frångå sin tro; att han förlidne natt haft uppenbarelse af Frälsaren, som underrättat honom om hans inställelse inför krigsrätten denna dag; att han gerna offrade sitt lif för sin tro. Med flora vuttrandan Kotka antvdda en fört