) VI ha SÖKT avt visa, avt de här ej hatva nagon tillämplighet alls. Red. af AB. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) , Berlin den 25 April. De sista fredsförhoppningarne bafva således verkligen visat sig såsom chimerer, och i hjertat af Europa skall uppstå ett af de blodigaste krig, som den moderna historien någonsin bevittnat. Österrike har uttalat sitt Jjacta est alea öfver sig sjelf och Italien. Det har med ett djerft slag sönderslitit de diplomatiska underhandlingarnes nät och, i stället för att underkasta sig den förödmjukelse, som Frankrike och Ryssland velat bereda detsamma på den s. k. fredskongressen, föredragit att pröfva krigslyckan. Den 21 dennes kl. 10 f. m. inträffade här den officiella underrättelsen, att Österrike afböjt det sista s. k. engelska förslaget om en föregående allmän afväpning med samtliga italienska staternas tillträde till kongressen, och till Sardinien aflåtit en uppfordran, att inom tre dagar afskeda friskarorha, sätta sina trupper på fredsfot och skicka hem den nyligen inkallade kontingenten. Att Sardinien icke skulle följa denna uppmaning visste hela verlden. Denna uppfordran var förebudet till krigsförklaringen, eller snarare sjelfva krigsförklaringen. Underhandlingarne blefvo dermed i sjelfva verket afbrutna och stridshandsken kastad åt Sardinien och Frankrike, eller rättare — ty för att säga sanningen är ju dock Österrike allt sedan den 1 Januari både diplomatiskt och militäriskt hotadt — tillbakaslungad. I samma ögonblick måste stormakternas verkliga ställning till dagens brännande fråga läggas i dagen. Hvad Frankrike beträffar, är detta icke nödigt. Det har väntat på detta ögonblick för att krigiskt uppträda för Sardinien, och gjort allt för att, under sken af fredliga afsigter, bringa sakerna derhän. Såsom en äkta Machiavellis lärjunge har Napoleon i afgörandets ögonblick framletat det redan förut å bane bragta och derefter under en maskerad eftergifvenhet tillbakatagna förslaget om Sardiniens tillträde till kongressen och bragt England derhän, att det låtit detta förslag jemte det hktidigt framstälda om tillträde för de andra italienska staterna såsom sitt anlända till Wien. Frankrike visste att Österrike skulle gå in på allt, blott icke Sardiniens deltagande i kongressen med beslutande stämma. Så beräknade Frankrike med florentinsk illfundighet, att alla neutrala makter skulle biträda det engelska förslaget, hvilket, välförståendes, egentligen var franskt, men att Österrike skulle afböja detsamma och derigenom åter råka in i den diplomatiska isoleringen. Diplomatien gick verkligen i fällan och Österrike bar börjat krig under de ogynsammaste auspicier man kan tänka sig, hvad det diplomatiska läget beträftar. Så har Frankrike tillvägagått, hvilket fullföljer sin politik med en seghet, hvars verkningar Europa ännu en lång tid skall förnimma. Hvarje fördomsfri person kan omöjligen öfverraskas af denna blott på den okunniga massan beiäknade komedi af den franska politiken, hvilken nu vunnit sin afsigt. Men äfven öfver Rysslands ställning kan man nu komma till klarhet. Knappt var underrättelsen om Österrikes afslag och den till Sardinien riktade uppmaningen anländ till Petersburg, så lät ryska kabinettet på telegrafväg veta, att det tillbakatoge sitt förut gjorda förslag om de 5 stormakternas kongress. Detta saknar icke sin betydelse, ty Ryssland trädde derigenom tydligen ut ur sin hittills skenbart iakttagna ställning af medlande makt. Men detta är icke allt. Vid underrättelsen att Preussen satte tre armåkårer i krigsberedskap, och i Frankfurt föreslog en del af förbundsarmåns försättande i krigsfärdigt skick, gaf Ryssland genast order om att general Liiders armekår skulle hållas i krigsberedskap samt förklarade att det icke skulle framskjuta sina trupper, så länge tyska förbundet icke framsköte sina, men i annat fall vid österrikiska gränsen iakttaga den afvaktande ställning, som Österrike under orientaliska kriget intagit. Allt hvad som härifrån blifvit eder tillskrifvet sedan krisens begynnelse om den ryska olitiken har numera vunnit full bekräftelse. sjelfva kongressförslaget var endast ett medel att omintetgöra verkan af Cowleys mission. Den vidare utvecklingen af denna mission hade åtminstone försäkrat Österrike om Englands och Preussens diplomatiska understöd och afböjt den isolering, på hvilken Frankrike och Ryssland just arbetade. Derföre mellankom -Ryssland med kongressförslaget, hvars följder voro att förutse och nu ligga hela verlden för ögonen. Om Rysslands fredliga hållning emot Österrike skall man snart få höra ännu mera. Erfarna statsmän äro öfvertygade om att verkliga ursprunget till den italienska förvecklingen är att söka i Orienten och vid D:uau, der Ryssland icke på något vilkor vill låta det österrikiska inflytandet uppkomma. Efter Krimkrigets slut tänkte Österrike få tillträda arfvet efter Ryssland i dessa trakter. Men ——— ——— — 2 0 ET NRO 00 r