UT ANGE tv AN UR AT RE NN och frossa. På Stockholms stads och läns kurhus: sjukantalet för dagen 168, hvaraf 143 från staden, 25 från länet. Bland de fattiga: katarrala och reumatiska sjukdomar, frossor, lunginflammationer, gastriska och nervösa febrar, kikhosta, diarre, halsflus, messling, underlifsinflammationer, koppor, skarlakansfeber och hjerninflammationer. I fängelserna; frossor, gastrisk feber och reumatism, Bondeståndet. TIL. Sådana riksdagsangelägenheter, som tillhöra konstitutionsutskottets behandling, låta sällan de lokala intressena framkomma i förgrunden, men gifva deremoöt mer än andra riksdagsfrågor tillfälle för de särskilta ledamöterna att visa sin uppfattning af den politiska jemlighetens id och af de frihetens grundsatser, som alla föregifva sig hylla. Dessa frågor äro i allmänhet profstenar för representanternas politiska bildningsgrad. Man får idetta fall icke begära, att en församling, hvars. ojemförligt flesta medlemmar uppväxt vid det tunga arbetet på fältet eller i skogen, skall hafva hunnit långt inom de politiska teoriernas område. En och annan af ståndets ledamöter står visserligen på den bildningsgrad, att kan skulle kunna fylla en plats i hvilken politisk församling som; helst, men dessa äro likväl få. De äro för öfrigt sällan egentliga bönder, utan vanligen herremän, eller ock kafva de utomordentliga naturgåfvor att tacka för sina insigter. När sålunda flertalet icke ens vet, hvad ett KT system vill säga, så kan man icke eller förundra sig öfver att bondeståndet, med all sin vilja att arbeta för det, som är rätt och länder till frihet och framåtskridande, ofta gör sig skyldigt till inkonseqvenser, och att dess särskilta ledamöter stundom låta i en fråga förmå sig till bifall, då de i en annan fråga af alldeles enahanda art hårdnackadt motsättasig en likartad förändring. Ettexempel derpå hade man vid senaste riksdag uti ståndets förhållande i fråga om delvis utsträckning afrättigheten att välja riksdagsmän, eller rättare vissa förut representerade medborgareklassers inympning på den nuvarande ståndsrepresentationen. Bondeståndet har en gång upptagit såsom sin gemensamma tanka, att svenska folket bör erhålla en representationsreform, med få modifikationer så genomgripande som den föreslogs af reformvännernas möte i Örebro. Ståndet hade vid det tillfället sitt förslag så nära att blifva hvilande till följande riksdag, att saken blott berodde på två röster af borgareståndets ledamöter i konstitutionsutskottet, ty en af adelns ledamöter var frånvarande. Detta var vid 1850—51 årens riksdag, då det kongl. förslaget af tre stånd blifvit förkastadt, och således ingen samnolikhet fanns att detsamma eller något dermed likartadt skulle vid följande riksdag vinna alla fyra ståndens bifall. Man hade insett, att det kongl. representationsförslaget varit framlagdt. blott såsom en afledare för folkets lifliga längtan efter en folkrepresentation, och att hvilket förslag som helst på samma grunder icke hos folket skulle kunna vinna några sympatier, liksom det icke heller hos regeringen hade utsigt att få något kraftigare understöd, då regeringens eget förslag föll under ett så lamt försvar af sjelfva regeringens ledamöter, att t. ex. krigsministern, hvars ord måste anses inverka åtminstone på de hundratals närvarande yngre militära riddarhusledamöterna, kunde öppet förklara: För mig må gerna förslaget falla, såvida det icke genom eget värde kan sig upprätthålla,. Ståndet kunde således anse sig hafva: rättmätiga skäl att räkna på borgareståndets biträde för att få ett. representationsförslag -hvilande,hvilket borde kunna räkna på sympatier åtminstone från folket, om ej från de privilegierade klasserna eller regeringen. Det visste att såväl adel som prester, i fallett sådant förslag under tiden mellan två riksdagar hunnit vinna allmänna opinionens understöd, skulle väl betänka sig innan de åtoge sig ansvaret för dess förkastande. Att vinna regeringens bifall hade sedan blifvit en fråga i andra ftummet. Men hr Brinck och, såsom det antages, hr Wedberg vidhöllo det kongl. förslaget, i den form hr Brinck framlagt det för utskottet, samt hjelpte adeln och presterna att undertrycka Bengt Gudmundssons förslag såsom kontraproposition, hvarpå bönderna, som förut förklarat sig bestämdt emot det kongl. förslaget, naturligtvis hellre antögo såsom hvilande det dödfödda Lagerbjelkska, än den Brinckska gengångaren af det utaf tre stånd utdömda kungliga, likväl under förklaring från flera inflytelserika ledamöter af bondeståndet, att detta stånd aldrig skall gå in på att lemna sin fjerdedel i representationen åt några klassrepresentanter, utan endast åt sådana folkets ombud, som äro utsedda: genom samfälda val och efter en utsträckning af valrätten minst så stor, som ståndet förklarat vara sin gemensamma tanka. Denna förklaring har ofta sedan 1851 års riksdag blifvit upprepad af ledamöter af bondeståndet och kommer alltid åter i uttryck af deras obenägenhet emotlappningar på ståndsrapresentationena. Den framlyste äfven vid senaste riksdag uti majoritetens uppträdande emot förslaget om representationsrätt i bondesåndet för sådana hemmansegare, som förut varit tjenstemän eller tillhört annat riksstånd, ett beslut, för: hvilket ståndet fått uppbära mycket klander och många beskyllningar; men hvilket likväl är blott en fullkomlig Konseqvens :af dess förut afgifna försäkran att icke vilja afstå sin fjerdedeli representationen, om det icke får ske åt en verklig folkrepresentation. Ståndets beslut i detta hänseende kunde så mycket lättare göras till föremål för klander och var så mycket mer egnadt att misstydas eller missförstås, som ståndet så godt som stillatigande i början af riksdagen medgifvit, att borgareståndet upptoge husegare i städerna, idkare af borgerlig näring samt magistratspersoner bland sina valmän, och äfven samma dag, som det afslog framställningen angående handagtån data —mRLARLL ät SAN SR SOT