det ser jag på dig, min dyre vän, att äfven du har gjort. Hjelm böjde hufvudet, en tyst åtbörd, men för Emilia fullt begriplig. Nu, min älskade, sedan vi tänkt på den pligten, som var den vigtigaste, gå vi till dem, som för tillfället äro både nödvändiga och vigtiga... Men först, hur tycker du om mig i dag ? Jäg finner med glädje att du icke tagit dagens sorgliga betydelse till spegel, då du klädt dig. Din drägt är på en gång så behaglig och huslig. Det ser ut som om du ville eröfra de gäster, som skola komma i dag. Det kan du vara säker på! Jag ämnar icke hålla mig dold liksom jag ej kunde uthärda en så mensklig sak som den här, eller som om jag vore för förnäm att komma i beröring med dagens göromål och pligter. Tvärtom skall jag gå omkring och hafva min blick på allt. Och de rika skärgårdspatronerna och bönderna skola betala vårå saker bra, då de se mig så modig. Framför alltv, svarade Hjelm med ömhet, skall din man icke låta dagens alla vidrigheter nedslå sig, då han ser på dig. Ty han förstår nog din ädla politik. : Visst ingår något af hvarje i den, svarade Emilia med en fin rodnad, men allra mest afser jag att min närvaro hindrar auktionen att urarta till en gemen orgie. Men går det dithän, som herr Siversen påstår oftast blir händelsen vid ett sådant tillfälle, då rymmer jag fältet. Ja, det får du nog göra, min arma lilla hustru bb, Inga beklaganden — dem undanber jag mig... Och kom nu och låt oss dricka vårt kaffe i ro! Jag bar satt fram det i förmaket. Sedan måste jag göra frukost i Ordning åt