dess äflande mot hvarje sådan rörelse eller akt i de rumänska furstendömena, hvarigenom dessa skulle trädt ett enda steg närmare till sitt konstituerande som ett sjelfständigt förenadt rike. Men det har ännu en speciel anledning till att med händer och fötter streta deremot. jr Detta är dess välvilja för Österrike, en välvilja, i hvilken man lätt, på ett nytt håll, återfinner Englands eviga afundsjuka mot Frankrike, eit faktum, som vi för öfrigt blott konstatera, men icke här vidare vilja sysselsätta oss med, för att icke föras för långtbort från vårt egentliga ämne. Nog af, Österrike vill för intet pris ett Rumanien; England — förenar sig med den ärade: preopimenten. Åter, Österrike ledes i denna sin opposition mot Donaufurstendömenas förening och organiserande af en helt annan arricrepensåe än England, men man träffas från olka vägar i samma fasta beslut att härvidlag icke utan i yttersta nödfall ge vika, och man förenar sina händer till gemensara handling. Österrike bryr sig litet om huruvida Turkiet skulle mista den ena aff sina feta provinser efter den andra, men det bryr sig deremot i högsta grad om att Donaufurstendömena, såframt de ej längre skulle kunna behållas af Turkiet, då ginge in — i den stora österrikiska helstaten. Det är den gamla österrikiska stortanken om Donau som en tysk flod, liksom Rhein också är en uteslutande tysk flod och Slesvig ett tyskt utbygge. Med andra ord — hr Schiern påminner oss just härom — ,Österrike ända till Balkan ! såsom den famöse Schudelke i en flygskrift af år 1848 så emfatiskt proklamerade det, detta är programmet i Wien. Man skall härvid icke förbise. den omständighet, hvilken naturligtvis för Österrike ställer sig som ett slags rättsanspråk på allt hvad Rumani heter, att det redan för längesedan i sin fabelaktiga statslekamen verkligen har slukat stora delar af det land, som af den rumäniska stammen: bebos... Genom Carlowitzerfreden af 1699 erhöll det af Turkiet hela Transilvanien, hvarest den vida öfvervägande delen af befolkningen är rumänisk än i dag, och hvilken hundradel äfven ett ögonblick under Michael den Store vid slutet af 1500-talet bade tillika med Moldau och Wallachiet utgjort ett rike, omfattande då hela det gamla Dacien. Genom freden i Passarowitz 1718 erhöll Österrike af Turkiet ytterligare det rumänska banatet Temesvar, och år 1775 tog det genom en helt ogenerad usurpation öfver Bukowina, den nordligaste delen åf Moldau, ibesittning. I dessa tre gamla rumänska landsdelar, nu österrikiska, bo närmare 3 millioner rumäner. Det-är alltid något att börja med Hr S. har egnat några blad åt en liten rekapitulation af de mångfaldiga kraftansträngningar Österrike genom en följd af år har gjort för att förtyska icke blott de rumäniska landsdelar, som redan tillhöra den stora helstaten, utan äfven hela Moldau och Wallachiet, för att sålunda bereda jordmånen för den framtid, då det kunde finna det lämpligt att försöka taga dessa senare herrliga länder i sin besittning, såsom tillhörande den tyska mnationaliteten.. Vi finna här i mycket samma sätt att gå till väga som det, hvilket från tysk sida blifvit i långliga tider, gjordt för att omskapa Slesvig till ett tyskt land, i åtskilligt annat äfven något nytt af verkligen sinnrik jesuitism och propaganda. Öfverallt i de rumänska länderna finnas en mängd judar, största delen tysktalande, bildande — såsom vi i början af denna lilla revy anmärkt — en medelklass, rättare måhända en nation i nationen, mellan adeln -och bönderna; dessutom är det i de stora moldau-wallachiska städerna en ofantlig massa tyska arbetare; dessa voro de elementer, :hvarmed verket skulle drifvas vidare. Alla sådana invandrade tyskar stå sedan gammalt under det österrikiska generalkonsulatets i Bukarest speciella jurisdiktion; denna omständighet kunde icke vara annat än i högsta grad fördelaktig för wienerpolitikens planer. Den tyska Bukarester Zeitung blef propagandismens organ, och hurl: detta blad efterhand fick stämningen i hela Tyskland arbetad upp till fördel för det stora fäderneslandets intressen i Donaufurstendö: mena, visas bäst af det förslag, som 18561: gjordes af Bayern på förbundsdagen, om att de tyska regeringarne borde tillse att utvandringarne från Tyskland helst ginge i rikt-. ning åt Moldau-Wallachiet, enär tyskarne der redan voro på sätt och vis hemma och derl bäst ,kunde bevara sin nationalitet och förbindelse med moderlandet. F Österrikes germaniseringsförsök blefvo icke ! lemnade utan afseende från rumänernas sida; der uppstod tvärtom snart en mycket afgjord nationel opposition deremot, om än denna il: allmänhet arbetade under ganska svåra vilkor. : Den i Kronstadt utkommande, af Baricz redi-1: gerade Gazetta de Transsilvania har isyn-) nerhet inlagt mycken förtjenst om värnandet af den .rumänska nationaliteten i nämde provins och har, oaktadt det österrikiska tvånget och påtrycket låtit sig vid hvarje steg förnimma, dock uträttat stora ting i en vidsträckt! krets. Det rumänska språket har till och med (förundransvärdt!) haft i Transsilvanien den expansionskraft, att det — öfverflyglat det mäktiga tyska kulturspråket, så att vid en nyligen företagen ny kretsindelning af detta land det sällsamma faktum blifvit upplyst, att ej mindre än 22 af de gamla sachsiska kolo-nistsocknarne blifvit i den sista tiden — 7umaniserade! och att den tyska befolkningen il Siebenbärgen, som en gång uppgick fill öfver 500,000 själar, efterhand nedsjunkit tilll: en siffra af knappast 250,000. — I Mc och Wallachiet har den nationella ri ; genom press och litteratur alltifrån 1 va rit i ständigt tilltagande. Och denna unsiionella kamp har icke endast varit riktad t Österrikes inskränkningsbegär, utan samtidigti äfven mot Rysslands så kallade protekt on, HTilkan dat vnore slåcgtet nymatlavhorna. Andet Ia