rakter. Hvarken medeller motgång, det känner jag,:skall bringa honom ur spåret. Den skildringen har jag ingenting emot. Men låt. mig nu höra hvad herr kaptenen säger om hans trolofvade — jag vet att hon är bekant. Jag har sett mamsell Moss så litet, men det jag sett har visat mig aftrycket af en ande nog stor att lämpa sig efter hvarje förhållande. En qvinna full af kraft, rättvisa och sann mildhet! Ifall: hon blir löjtnant Guldbrandssons bustru, skall.-hon aldrig en enda gång sjelf känna sin öfverlägsenhet. Men han kommer kanske att känna den, och det skall blott vara en hustru med sådana egenskaper som, sedan mannen fattat den öfvertygelsen, kan: göra. honom lycklig: Det tror jag för öfrigt att hon skulle göra hvilken som helst. Minsann vill det icke synas som om kapten Geistern sjelf blifvit kär i Majken, ifall hon icke varit förlofvad. . Det tror jag ej. Hennes obeskrifligt, om jag så får säga, reella väsen tager bort den mysticism, som för mig måste åtfölja denna känsla., Emilia blef i sitt innersta slagen af en djup häpnad, kanske man till och med kunde säga smärta, Hon hade obetänksamt — så tycktes det åtminstone henne sjelf — vidrört en punktaf obeskriflig ömtålighet. Var icke kaptenen enkling, sörjde han icke djupt sin unga maka, och likväl röjde icke nu hans svar hvarken harm, fasa, förlägenhet eller ens missnöje! (Store Gud,, tänkte honför sig. sjelf, kunde en man så snart... Nej, jag: vill icke dö, om jag tror att Åke ens ett enda ögonblick antoge. möjligheten. att se någon annan efter mig... Den här kaptenen har varit enkling i fjorton månader, och han tycker det