Hr Ldgonard är redan från två föregående besök här i Stockholm, åren 1847 och 1851, känd såsom måhända den i tekniskt : hänseende mest utmärkte och tillika mest spiriwelle violinspelare, som gästat Sverge. Och att han icke på senare tiden förlorat något af sin talang, derom vittnar det odelade bifall han vunnit i Köpenhamn, der han i början af denna månad under 12 dagars vistande derstädes låtit höra sig icke mindre än 8 gånger: Man skrifver derifrån bland annat: En sällsynt elegans är utbredd öfver hans spel; det andas värme, energi-och:: passion, och antingen han föredrar en så svår, intressant och mäktig komposition sotit Bethövens konsert eller ett derifrån så skiljaktigt .musikstycke som t. ex. Haumanns variationer öfver ett tema af Donizetti, hvilket. företrädesvis, lemhar tillfälle. att visa den belgiska skolans egendomligheter, förstår han. att med sällspord sanning utttycka det karakteristiska, samt att hänföra genom innerlighet, kraft och värma i föredraget. Man vet att musiken förböjes genom kottraster; defföre äro hans nyanser så fina, men tillika gjorda med den yttersta sorgfällighet. Då Stockholm numera. så sällan hedras med besök af fulländade europeiska konstvärer, förmodar man att något hinder icke lägges i vägen för hr Lonard att vid sin konsert. erhålla biträde af kongl. hofkapellet, hvarförutan det icke blir för honom. möjligt att skänka allmänheten tillfälle att i fullt mått njuta af hans talang.