ska jernvägsprojektets historia. Det har i de förflutna elfva åren af vårt konstitutionell lif varit många saker, om hvilka det dansk: folket varit af delade åsigter, och många nyt tiga företag, som icke hunnit komma till ut förande; emedan icke kunde förlikas om suru man skulle sig saken an, men v betvifla, om någon sak väckt så mycken spli och åstadkommit så mycket prat som frågar om den jutska jernbanan. Det är ej vår mening att lösa den: icke utsatta -prisutgiften: den skulle fordra ett vidlyftigare studium än vi kunna egna deråt, och vi skulle ändå vara mycket osäkra, om arbetet skulle löna det omak, som användes derpå. Med några få korta anmärkningar torde vi ändå kunna göra om en sak, som nu åter synes vara uppförd på dagordningen. Skall den jutska jernbanan läggas på längden eller på tvären? Skall den vara en midtbana eller en östbana eller en vestbana? Skall Jutland åtnöjas med en jernväg längs den ena sidan af halfön, eller skall man utarbeta planer till ett helt jutländskt system, till en gaffelbana, som kan förena Skagen med Flensborg och Varde med Hobro? Skall det bli en köpstadsbana, som direkte skär de nuvarande centralpunkterna för kommunikationen, eller skall det byggas en bana efter hårkamsystemet med en följd af halft sjelfständiga sidobanor? Skall banan läggas der trafik förut finnes, eller skall trafiken förutsättas infinna sig der banan anlägges? Skall jernvägen byggas för att åstadkomma en lättad afsättning af de produkter som nu frambringas, eller skall den ledas genom ouppodlade: sträckor, för att på dessa skapa ett hittills okändt lif? Se här en liten samling af de frågor, hvartill den jutska jernvägssaken ger anledning; och så många olika personer man tillspörjer, lika många från hvarandra afvikande svar kan man vänta att få. Vi ha hört berättas, att H. M. konungen svarat en af de många deputationer, som kommo hitöfver för denna angelägenhets skull, att så vidt han kunde förstå, skulle ingen annan bana ställa jutarne tillfreds än en sådan, som ginge i zigzag från öster till vester genom hela halföns längd och berörde hvar enda stad och köping. Ironien är bitande, men tillika slående. Det synes verkligen som hvarenda jutländning blott vore stämd för den bana, som går öfver hans egna egor och har en station vid hans egen dörr.