t TEATER. På Mindre teatern gifves fortfarande Shakespeares Romeo och Julia för goda hus och med lifligt erkännande från publikens sida af de spelandes förtjenstfulla bemödanden att på ett värdigt sätt uppbära detta storartade mästerverk af dramatisk poesi. Attspela detta stycke så, att den, som är förtrogen med detsamma och för längesedan uppgjort för sig ideala bilder af dess personligheter, kan känna sig fullt tillfredsställd, är en uppgift, som torde vara svårlöst för hvilken teater som helst. Det är redan mycket att Mindre teatern kan gifva detsamma så, att illusionen icke helt och hållet rubbas, att man icke alldeles störes i njutningen af denna underbara poesi, hvilken, såsom en annan stor skald derom har yttrat, i sig innesluter allt hvad den sydlänska våren har förtrollande, hvad som smäktar i näktergalens sång och vällustigt glöder i den Ryssäutspruckna rosen, och som i sig harmoniskt sammanbinder det ljufvaste och det bittraste, kärlek och hat, sprittande humor och dyster aning, kärleksomfamning och begrafning, lifvets,fullhet och sjelfförintelsen. 2 Man torde få söka vida omkring efter en skådespelerska, som kan i framställningen af! Julia tillfullo ge oss denna underbara för ning af barnsligt oskuldsfull naivite och sydländsk känsloglöd, af blid qvinlighet och häftigt flammande passion, som bildar Julias väsen. Talenten kan i sin utveckling bringa det till en hög grad af mångsidighet och oupphörligt liksom utvidga omfånget af de materiella hjelpmedelj öfver hvilka den har att förfoga; men den sceniska konstnären blir dock alltid i väsentlig mån beroende af sin individualitet, som är det material, i och