förränta penningar för dem; som deraf hafva störr eller mindre sommor ätt aflåt2; äfvensom vi anse de icke heller vara ringa förtjenst hos den, som, genorn dessa obligationers anordnande och deras ställand på ringare summor, möjliggjort äfven för de obe medlade att med full säkerhet insätta sina sparpen ningar — ett ganska vigtigt moraliskt syfte.s LITTERATUR. La Liberte, par Jules Simon. Londres et Pa rig 1859. Om detta nyaste verk af den berömde fran. ske tänkaren yttrar ett engelskt blad följande Herr Simon har här med beundransvärc takt och med fulländad talang lyckats åstad komma ett djupsinnigt arbete öfver friheten likväl naturligtvis utan några direkta hänsyft ningar till dagens politik. -Han behandlar sit ämne helt och hållet från en filosofisk och teoretisk ståndpunkt, i det han blott faststäl. ler allmänna principer, utan att vidröra de närvarande sambhällstillståndet i det land, de han vistas. Icke desto mindre är det omöjlig att genomläsa ett med omsorg utarbetadt filo. sofiskt verk öfver friheten, utan atttillämpa de der framställda allmänna principer på de förhållanden, under hvilka läsaren befinnei sig. Häraf kan man lätt förestilla sig den lifliga genklang, som en sådan produkt som denna skall väcka hos alla intelligenta och rättsinnade fransmän. Inledningen ensam utgör ett värdefullt verk, hvaruti sedlighetp. frihet och auktoritet afhandlas på ett högst fulländadt, klart och omfattande sätt. Man kan med fullt skäl om denna afdelning likasom om det hela i allmänhet säga, att det är ett verk, som nödvändigt måste komma att utöfva ett mäktigt och välgörande inflytande på den allmänna andan. Det skall bidraga att skingra de dimmor, som besvära de politiska synorganerna hos en stor del af det nuvarande slägtet, bryta mången fördom, rätta irriga begrepp, och lemna nödiga materialicr till bildandet af riktiga åsigter öfver den verkliga fribetens sanna natur, hvars rättigheter och vilkor här bestämmas. Näppeligen har från Frankrikes press något enda verk af denna art utgått, som så fullkomligt förtjenar ett uppmärksamt studium af alla dem, hvilka hysa intresse för politiska frågor, vare sig ur praktisk eller teoretisk synpunkt. Sedan författaren betraktat de stora frågorna i sin allmänhet, öfvergår han till samhällsförhålländena, hvarvid han först tager i skärskådande familjens, och här utvecklar han en ovanlig talang. Han betraktar äktenskapet först såsom inrättadt genom naturliga lagar, derpå såsom degraderadt genom sambällsbruk, vidare såsom regleradt af ländernas lagar, och slutligen i dess sammanhang med skilsmässofrågan. Sedan han betraktat det husliga hemmets frihet; egnar han sin uppmärksamhet åt kapitalets frihet, och här visar han sig fullt ut lika hemmastadd i allt hvad som rörer det finansiella som med ämnen af en rent social natur. Andra delen börjar med handtverkets frihet, hvilket äfvenledes är ett ämne af framstående vigt, och som man här finner behandladt med mycken omsorg och insigt, ehuruväl förfatuvarens åsigter icke alltid öfverensstämma med hans enelska läsares opmion. Andra kapitel, lika ulla af intresse och utmärkta genom framställningssättets konst, som dem vi här antydt, äro egnade åt tankens och handlingens frihet. Hela arbetet utmärker sig i allmänhet genom en utomordentlig talang, barje kapitel är fullt af intresse, och man finner öfverallt tankedjup, bestämdhet i uppfattning, klarhet och elegans i uttryck.n I författarens eget hemland, yttrar sig en bland frihetens mest nitiska. organer inom den periodiska pressen, Siccle, om ifrågavarande bok i följande ordalag: Kampen emellan friheten och makten är ingenting nytt inom vår verld; den är lika gammal som våra samhällen, och den synes ej snart vilja upphöra. I våra dagar har man med förnyad liflighet åter börjat denna kamp; den har i visst hänseende blifvit mera ärlig, mera öppen. Staten och den enskilte tvista om väldet med en verklig förbittring. Båda ega hängifna, vältaliga, talrika anhängare, och goda skäl kunna anföras så väl för den ena som den andra. Men ehuru måkten har till sitt stöd den monarkiska traditionen och det biträde den erhållit af vissa. fi!osofiska teorier, som egt en inflytelserik stämma under de sista tiderna, få synes den likväl icke vinna i terräng. I den gamla verlden, och äfven sedan en frihetens religion hade vunnit seger öfver de gamla troslärorna, hade ingenting stort åstadkommits annat än genom makten. Isextonde seklet inträdde en förändring häruti; den skakade makten vacklade i sina grundvalar. Friheten började sitt verk och inom en ganska kort tid lyckades hon såväl inom den gamla som den nya verlden införa regeringssätt, hvilka väl äro fullt ut lika mycket värda som allt det bästa auktoritetsprincipen kunnat tillvägabringa inom detta område. Friheten har redan bemäktigat sig mer än hälften af Europa; der hon ej fullkomligt herrskar, tvingar hön åtminstone sin motståndare att med sig dela makten. Makten och friheten ega hvar för sig varma vänner, hvilka drifva sin hängifvenhet ända till fanatism. Maktens vänner skygga ej tillbaka för despotismen, frihetens vänner icke ens för anarkien; å ena sidan ingen regering, såframt den ej beherrskar allt, å andra sidan ingen frihet, om den ej är absolut. Om man ställer frågan på denna punkt, så lärer man få vänta länge innan man kan lösa densamma; Man måste emellertid söka komma till en lösning; samhällenas välstånd och lycka bero derpå, och det är detta som alla upphöjda: sinnen ha insett, det är detta. som Jules Simon i sin ordning insett. Lösningen af vroblemet rörande friheten och