tröskeln att igen hemta andedrägten, den han på fiera minuter ej hann återfå. Sedan han något kommit gig för igån, begåfvo vi oss på bemvägen, hvarunder han ett par gånger visade oss något hvitt, som skymtade framför oss, men hvilket vi med särdeles redighet ej kunde urskilja. Äfven tyckte vi oss se på sidan om vägen ett par mörka figurer, helt orörliga stående, om hvilkas verklighet hertigen och jag ville försäkra oss, genom det att vi gingo bus till stället, der de syntes, oaktadt B. oss derifrån afrådde, men funno vi vid framkomsten ditintet, utom några upphöjda grafstenar, och måste således vända om igen, lika ovissa om hvad vi sett. Vid hemgången prestafverade Björnram på sätt redan sagdt är. Några steg från kyrkan !yfte han båda händerna upp öfver hufvudet: men fälde dem åter strax neder igen, samt höll dem eljest beständigt afviga uppå begge höftbenen, mellan det att ban då och då gjorde korstecknet framför sig. Så snart vi hunnit ett stycke utom kyrkogårdsporten, ändrades både pantomimen och ceremonierna, och gingo vi sedan hvar till sitt. Detta är den fullt seriösa beskrifningen, gjord af en utaf det högre svenska frimureriets högsta heroer, öfver ett narrverk, der bedrägeriet dock i sanning tyckes temligen genomskinligt, att icke säga: litet groft. Vi komma framdeles till galenskaper af, or möjligt, än mera flagrant art, men hafva tills vidare att ännu tillägga några ypperliga drag, som tillhöra det berömda, nyss berättade äfventyret på Jobannis kyrkogård. Reuterholm har nemligen till sin beskrifning öfver detta stora arbete fogat diverse vanmärkningar.. Han skrifver: 1I:o Att B. denna afton ämnade oss ett ännu mycket större arbete, har jag all anledning tro, det ban också heligt försäkrade, men som i anseende till det omnämda bindret studsade. Vid nogare efterräknande påfanns också orsaken. Hertigen hade råkat ut för en fluss i hufvudet, som slagit ut i ett sår. hvilket ännu gick öppet och således var på det högsta hinderligt för denne visite. (1) 2:0 Torde Björnrams möda äfven probablemet deraf ansenligt blifvit ökad, och klagade ban öfver en mer än vanligt stark elektrisk tryckning under arbetet. 3:o Vid återkomsten från kyrkdörren sågs ej mer till elden under grafstenen, hertigen lade sig ner för att se efter, om det ej hade varit ett kol; (Thomas, Thomas!) men fann icke det allra minstan. 4:o Då man som bäst höll på vid -kyrkdörren, bördes brandvåkten ropa helt nära, hertigen blef rädd att de skulle bli ertappade och tagna för kyrktjufvar, men Björnram lofvade att han nog i sådant fall skulle skrämma brandvakten ur deras närhet. 5:o Kyrkogårdsporten plägade eljest stängas kl. 9, så att Reuterholm alltid förr vid dylika besök måst klifva öfver muren;; denna natt var den. som man sett, på ett mirakulöst sätt öppnad för sällskapet. Arten af Björnrams magiska verksamhet och hans rosencreutzska frimurarebedrifter kunde visserligen redan genom det här anförda vara tillräckligt karakteriserad och nog för att ställa den tidens hela högre frimureri . dess sanna ljus, men taflan kan emellertid fullständiggöras och förtjenar det så väl för det pikanta ämnets egen skull; som för de historiska personer:, hvilka på densamma fiourera. Tillfälligtvis hafva vi i vår ego rikliga. materialier dertill och vi vilja derföre tillåta oss att gå vidare. (Forts, följer.) TESEN LEONE ET Se