BUGG ESEREIRARHS P5 ONEBLTEA SPE SVD AREURRSGILESe Bref från Ryssland. (Från Aftonbladets korrespondent.) Petersburg den 2 April. De i Sverge rådande föreställningarne om folket, sederna och förhållandena inom Ryssland äro i ganska många hänseenden oriktiga. Ett onekligen hos svensken i allmänhet inneboende nationalhat har föranledt honom att begärligt sluka hvarje utkommande arbete, som bidrager att i ofördelaktig dager framställa den hotande östra grannen, och dessa arbeten anföra oftast hemska och som vi tro sanna berättelser och drag af grymhet och barbari, på hvilka författarne sedan vilja grunda sina reflexioner öfver det allmänna tillståndet och söka öfvertyga läsaren att hvad som i verkligheten endast är undantag utgör den allmänna regeln. Den, som tecknar dessa rader, vill ingalunda uppträda såsom en försvarare af de ryska förhållandena, allra minst i en uppsats, just ämnad att omtala ett drag af djuriskt barbari, som väckt utomordentligt uppseende; — hans önskan är endast att öfvertyga sina landsmän att dylika drag äro undantag, samt att äfven de handlingar af grymhet, som stundom förekommit från godsegarnes sida emot sina slafvar, numera svårligen kunna ega rum, dels till följd af de stränga och kraftiga mått och steg, hvilka kejsar Alexander II vidtagit, dels genom den anda, som börjat vakna hos slafvarne sjelfva genom den väntade emancipationen och genom den erfarenhet de vunnit att de numera utan fara kunna klaga öfver missbandlingar, vare sig hos guvernörerna eller hos de dem på visst sätt öfvervakande prokuratorerna. Att mycken råhet, mycket öfvermod och sjelfsvåld ännu råder hos den högre, isynnerhet landtadeln, är obestridligt, men att man i vår tid kan finna ett så upprörande utbrott deraf, som vi nu gå att berätta, i sjelfvä hufvudstaden, har väckt ett ovanligt uppseende. En förmiddag förliden vinter (vi tro i December) passerade en ung officer, klädd iden eleganta chevalier-gardesuniformen, till häst en af de mest besökta och fachionabla gatorna i S:t Petersburg. Vid passerandet af en modehandel såg han en ung flicka ingå der, hvilkens utseende frapperade honom. Han ingick sjelf äfven der, och blef betagen i den unga, modest men väl klädda flickans utomordentliga skönhet, friskhet, eleganta växt och oskuldsfulla väsen. När hon, efter ett kort samtal med en af modemagasinets damer, bortgått, inhemtade den unge officeren att hon var dotter till en obemedlad chinownich (rysk embetsman) och att man i magasinet arbetade åt henne för ringa pris, emedan hon var allmänt afhållen och emedan det var ett nöje att arbeta för en så skön vätelse, hvilken allt passade så väl. Man upplyste äfven att hon skulle återkomma kl. 6. Efter en munter middag i öfverflödets och rikedomens sköte vid champagnens skummande fradga skildrade den unge mannen för tvenne kamrater den unga flickans hänförande skönhet, och kl. 6 höll en elegant och rymlig troika (en släda med tvenne mot hvarandra vända säten, med plats för tre personer på hvartdera) vid modemagasinet, förspänd med trenne frustande springare, sådana som man, utom hos den ryska adeln, svårligen får se utom i England. Snart kom den unga, intet ondt anande Olga, vandrande trottoiren framåt, och i ett nu var en :stor sjubbskinspäls kastad öfver hennes hufvud, hon sjelf lyftad itroikan och denna i sträckande karrier ilände gatan fram och ut ur staden på chaussen till Czarsko Zelo. Med skäl kan man undra huru ett slikt våld kunde ega rum på en starkt besökt gata; det låter likväl förklara sig af det rådande dunklet, emedan afståndet mellan gaslyktorna i allmänhet är mycket stort, af gatans bredd, af handlingens skyndsamma utförande, af tiden på aftonen, då nemligen ej många af den bättre klassen äro i rörelse, samt slutligen deraf, att våldsverkarne buro officersuniformer. Vi få härtill lägga den allmänt hysta fruktan att komma i beröring med polisen, en fruktan, som här är större än till och med i Stockholm, ehuru af andra skäl, ty här blir man, om sådant inträffar af hvilken anledning som helst, prejad och trakasserad på tusen sätt. Vid ankomsten till Czarsko Zelo; en om vintern ytterst folktom stad med ofantligt breda gator och många trädgårdar mellan husen, bragtes Olga in i öfre våningen af ett afsides liggande bättre värdshus, hvarest våldsverkarne voro säkra att icke blifva hörda eller störda. Vi sakna ord att för våra läsare berätta hvad som här tilldros sio. Den unga