mängd mindre affärer tillhörande kommissionshandeln, och alla dessa inoch utbetalningar korsade sig i hvarandra härs och tvärs, tills de nästan utgjorde en labyrint, ur hvilken ingen utgång stod att hitta. FaDå ett köpmanshus, i den skala som det närvarande, vickar hit och dit, svigtande mot det slutliga fallet, är det sällan de stora posterna som störta det. För de större posterna måste alltid skapas utvägar, men alla dessa små läckor, som skeppet fått och dagligen får, fylla det så småningom, att slutligen ingen länsning, ingen ansträngning kan rädda et från att sjunka. .Ty ha tio sådana småläckor hlifvit igenpluggade, så uppstå straxt tio nya och återigen tio nya igen. Det var dessa små läckor Hjelm fruktade och som utgjorde hans oskiljaktigaste bekymmer, dem han ej delade med någon — ty hade han en gång väl fått Moss namnteckning och kapten Rasmussons penningar — om notabene Emilias beskickning lyckades — så hade han icke mera att vänta från dessa håll och ville icke för någon del att Majken skulle komma i tillfälle: att skapa flera resurser. Emellertid hade Moss rätt, när han sade, att vid ett anadt skeppsbrott råttorna på förhand taga ut sin frihet. s Sådant är äfven förhålandet med de personer, som stå i förbindelse med ett handelshus. Blir det minsta aning eller rykte om stundande fara, komma råttorna i flockar gnagande och dragande för att få ut sitt. Man kan vara öfvertygad, att om denna bergarmani icke funnes på förhand, skulle icke hälften så många köpmän som nu behöfva ge in.sin stat och icke hälften så många intressenter i småaffärerna förlora sina penningar. ; En eller ett par betydande stötar skulle icke ha kommit ett sådant hus som vårt köpfrit