ech hans afhandling eger med bela behage af en liflig och underhållande stil och af er skildrande gente, der ej Heller landskape helt och hållet fattas, tillika en rikedom ai observationer öfver ställningar och förhållandeov i Donaufurstendömena, af pikanta drag till många i våra dagar ofta nämda rumäners porträtter och iallmänvhet af upplysningar rörande furstendömenas hela inre situation, så väl som deras förhållande till det suzeräna Turkiet. Vi föreställa oss att en liten öfversigt af hr Schierns opusculum, hvilket i sig sjelft är förtjent af en så mycket större uppmärksamhet, som man eljest icke eger rätt många källor till närmare kännedom af de ifrågavarande länderna, skall erbjuda ett särskilt intret de circonstance i närvarande ögonblick, då Moldau-Wallachiets sak åter är anhängiggjord vid en ny pariserkonferens och Couzas val till regentaf begge dessa furstendömen åter vändt många blickar åt denna vrå af vår verldsdel. Författaren börjar med att gifva oss en ganska liflig bild af det turkiska väldets nuvarande vanmakt i allmänhet i de europeiska länder, der det fordom med så mycken stolthet herrskade, derifrån HKotande halfva vår verldsdel och hållande en stor del af kontinenten i beständigt schack. När man — yttrar han — t. ex. i Ungern en ljus afton från fönsterna i ett af hotellerna på käen vid Pesth ser ut öfver Donau till Buda, klingar det nästan som ett äfventyr, att denna höga fästning, hvaröfver nu den österrikiska flaggan vajar i månskenet, en gång har varit turkisk och att besättningen der på andra sidan då var turkar, att denna stad sedan 1541 var sätet för en vezir, med flera paschar under sig, ända till år 1686, då befrielsens timma ändtligen slog för Ungerns hutvudstad. Några minuters väg från Buda står ännu midt ibland vinberg det så kallade turkiska kapellet, en liten åttkantig moske med en fin, med halfmånen sirad minaret, hvilken blifvit upprest öfver ett turkiskt helgons graf och till hvars bevarande den österrigiska regeringen genom en särskilt paragraf af Carlowitzer-fredstraktaten af 1699 uttryckligt -har förpligtat sig. Hit kommer ännu årligen en och annan. pilgrim från Konstantinopel, Mindre Asien ch Syrien; men till detta lilla gråfmonument och de många turkiska vapen, söm förevisas i alla ungerska musger, inskränka sig också alla i Ungern från der turkiska tiden än befintliga minnen. Under färden på Donau ner till de landsdelar, hvilka ännu i dag höra under Turkiet, fråpperas mån af samma fullkomliga brist på turkiska monumenter. Ännu i Belgrad, NyOrsova, Viddin och Rustschuk är det blott minareterna här och der, som erinra en om Turkiet. Liksom turkarne efterhand blifvit förjagade från Ungern, Transsylvanien, från Podolien och Ukraine, från Krim och Bessårabien, så hörer det ingen synnerlig astrologi till för att ställa ett liknande horoskop för deras öfverblifna herradöme i vår verldsdel och uträkna den dag, då det turkiska väldet skall hafva totalt upphört äfven i Bularien, Albanien och Rumelien och då sjelfva onstantinopel endast skall hafva sina minareter qvar som ett minne om huruledes Europa en gång blef gästadt af främmande horder och huru vanmäktig dessas kulturutveckling alltid förblef. Redan nu möter man endast sällan någon turkisk fysionomi under resan på Donau. Det är då och då någon underordnad militärperson, som från en eller annan af fästningarne vid floden går ombord på ångfartyget för att låta sig föras till en annan. De sätta sig då med korslagda ben och hufvudet tillbakalutadt, rökande sin tschibuk och inbillande sig sjelfva, trots sin slitna beklädning och sitt trasiga följe, att kunna fängsla verldens uppmärksamhet. Författaren gör här en liten ganska intressant beskrifning öfver. hela trafiken på Donau med det österrikiska kompaniets ångbåtar, hvaraf vi i förbigående blott vilja anföra det störartade statistiska datum, att kompaniet för närvarande håller på floden ej mindre än 113 stora ångbåtar för resande och lättare gods, samt 359 transportoch bogser-ångare, hvartill ytterligare komma då (1857) under bygnåd varande 140, så att hela den österrikiska ångbåtsflottan på Donau snart skall uppgå eller måhända redan uppgår till öfver 600 fartyg. År 1854 befordrade kompaniets fartyg på Donau Z million 432 tusen resande.